Biobaserade aerospacekompositer

Viktiga resultat som projektet gav

Biobaserade material som tekniskt och prestandamässigt överträffar dagens fossilbaserade material i avancerade tillämpningar och som löser konkreta tekniska problem på ett unikt sätt, kan bana väg för en bredare industriell implementering av biobaserade material. Bio-baserade benzoxaziner har potential för lägre dielektrisk förlustfaktor och lägre vattenupptag än dagens fossil-baserade material. Laserkarbonisering i syfte att skapa strukturer som hindrar uppbyggnad av statisk elektricitet har påvisats. Hög temperatur tålighet är också en önskvärd egenskap.

Långsiktiga effekter som förväntas

Nya varianter av bio-baserade benzoxaziner utvecklades för en lägre smältpunkt och möjliggöra fyllning av väv och formar vid kompositframställning. Ett unimolekylärt harts baserat på benzoxaziner av naringenin (NarBz) har framställts. Tillgången på ett unimolekylärt hartssystem förväntas ha effekten att det blir enklare att korrelera molekylär struktur med egenskaper vilket kan underlätta materialutvecklingen. Uppnådda resultat visar att bio-baserade benzoxaziner är lovande som framtida aerospacekompositer.

Upplägg och genomförande

De synteser som inledningsvis följdes gav monomerer med för hög smältpunkt som hindrade kompositgjutning, och nya monomer utvecklades. Metoden att bearbeta gjutna benzoxazine provbitar fungerade inte tillfredsställande. De befintliga metod att laminera benzoxaziner mellan skivor av skumplast ledde till inblandning av monomer i skumplasten och till osäkerheter i dielektriska mätningar. Dessa problem ledde till att tillförlitliga mätningar av dielektriska förluster inte erhölls. Vid en fortsättning planeras utveckla metod för gjutning till exakt dimension.