Fem plagg per år - så blir du en hållbar klädkonsument

Talare 2 [00:00:03]: Som typ första prio när du köper någonting, och det tror jag inte att det är, för att man köper något som passar mig, som ser bra ut, som uttrycker vem jag är eller om du är mer i den funktionella sfären, känns skönt, håller mig torr, varm, vad vet jag. Det finns så många andra argument. Och att vi måste låta dem fortsätta vara i förarsätet och så kan det här med att det ska vara rätt bli lite mer av en hygienfaktor.

 

Talare 3 [00:00:26]: Vi måste förlänga livslängden på produkterna. Det är en jätteviktig aspekt. Fortsätta utveckla cirkulära affärsmodeller. Teknologiska innovationer, hur kan vi använda det mer? Hur kan vi koppla på det på systemen vi redan har? Hur kan vi märka produkterna så att de blir lättare att sortera eller sälja vidare?

 

Talare 4 [00:00:44]: Planeten tål helt enkelt inte den enorma belastningen som textilproduktion och konsumtion lägger på planeten idag.

 

Talare 1 [00:00:51]: Dagens svensk köper i snitt 25 nyproducerade plagg per år och varje plagg används ungefär sju gånger. Modeindustrin är en av de mest förorenande industrierna globalt med sina koldioxidutsläpp och vattenföroreningar. Vad krävs för att ställa om och göra det lönsamt med hållbart mode? Går det? Den frågan ställer vi oss idag och jag är så glad att ha med mig två sanna experter för att borra i det. Varmt välkommen Stina Behrens.

 

Talare 3 [00:01:23]: Tack.

 

Intervjuare 1 [00:01:24]: Du är projektledare inom framtidens material för projekt med fokus på cirkulär omställning på Axfoundation. Och välkommen också Christiane Dolva Törnberg.

 

Talare 2 [00:01:35]: Tack så mycket.

 

Talare 1 [00:01:36]: Du är hållbarhetsexpert inom textilindustrin på H&M Foundation. Ja, då ämnet för dagen är textil och modeindustrin vore det ju spännande att höra vilket var det senaste plagg du köpte och hur tänkte du kring det köpet? Christiane?

 

Talare 2 [00:01:54]: Det är en väldigt bra fråga. Jag var tvungen att tänka efter lite och så inser jag att mitt senaste plagg, det är kanske ett väldigt tråkigt exempel. Det var ett linne i ull som är ett väldigt bra basplagg att ha under kläderna. Men det kommer sig nog av att förra året så körde jag faktiskt en liten utmaning till mig själv, på tal om vad du introducerade med här så finns det en rapport som har kommit ut som sa att ska vi leva inom planetära gränser och konsumera mode så är fem plagg per år som är den hållbara nivån. Så då tänkte jag att nu måste jag leva som jag lär. Så förra året så satte jag igång och testade då vad det skulle innebära. Med tanken om att det kommer inte bli något problem. Och det var det faktiskt inte, så det var ju spännande. Men jag insåg då att mitt plagg jag har köpt nu, ett sådant basplagg, kanske var en sådant exempel på sådant som jag då inte köpte förra året för att det skulle räkna in i mina fem plagg, men som ändå behövdes.

 

Talare 1 [00:02:55]: Fortsätter du i år?

 

Talare 2 [00:02:57]: Ja men det tror jag jag kommer göra. Jag hade ett intressant tankeexperiment i det där kring sådär räknar man då med second hand eller inte? Men jag försökte då räkna med det. Just för att jag tänkte att utmaningen ligger också lite i att vara kreativ med den garderoben man har. Så då blev det ganska enkelt för att jag gillar att handla second hand. Men det blev inga nyproducerade plagg. Men nyproducerade max fem per år, det tror jag nog absolut jag ska fortsätta med.

 

Talare 1 [00:03:24]: Spännande, det där är något vi alla kan haka på. Stina, vad var ditt inköp?

 

Talare 3 [00:03:29]: Jag tänkte också haka på det som Christiane sa, vi har en sådan utmaning på jobbet kopplat till fem plagg per år som vi kör på Axfoundation. Så den är ju jättebra. Jag köper mest second hand och jag tror det sista jag köpte var en ullkavaj. Då tänker jag att det är tidlöst, det är bra material, tröttnar jag på den kan jag sälja den vidare, så det hade jag med mig.

 

Talare 1 [00:03:58]: Det här får vi fundera över på alla jobb tycker jag och andra sammanhang. Fem plagg per år. Låt oss då ta oss an frågan hur textil- och modeindustrin är ohållbar idag. Vilka är de största missuppfattningarna, den största okunskapen som folk i allmänhet har om textilindustrin och hållbart mode?

 

Talare 2 [00:04:18]: Jag tycker det är en bra fråga och så blev jag automatiskt lite sådär följdfrågan sådär, men vem är folk? Vem pratar vi om? För jag tror att det skiljer sig väldigt, väldigt mycket. Jag tror kanske folk i allmänhet som du nu faktiskt sa, jag vet inte, den kanske största utmaningen är att man inte har så himla bra koll alls. Eller vet så väldigt mycket om hur kläder görs, vart de görs, vilket fotavtryck det kan ha eller vilken påverkan det kan ha på människor i värdekedjan. Men om jag skulle säga den typen av aktörer som jag ofta umgås med i jobbsammanhang som är ganska insatta i textilindustrin, så kanske att det finns en övertro på att det finns en lösning som ska lösa allt och att kanske om vi har något nytt innovativt material här så då blir det helt hållbart. Och att frågorna och lösningarna är väldigt mycket mer komplexa än som så.

 

Talare 1 [00:05:17]: Vad tänker du Stina?

 

Talare 3 [00:05:19]: Att det tyvärr inte finns den här lösningen one size fits all. Det kan vi börja med. Att jag tänker folk då, då tänkte jag generellt att jag tror att man kopplar den frågan till att det är hållbart materialval. Men jag tror att det verkliga problemet är systemet. Alltså hur vi producerar, hur vi konsumerar.

 

Talare 1 [00:05:41]: Kan du beskriva dagens textilsystem? Man pratar ofta om att det krävs ett cirkulärt system. Kan du ta oss igenom det linjära systemet som vi har idag, steg för steg?

 

Talare 3 [00:05:51]: Ja, jag tänker att det är byggt på en rak linje. Vi pratar linjärt. Ett bolag producerar ett plagg, det säljs och sedan finns det inte riktigt den här cirkulära loopen efteråt hur vi ska ta hand om plagget eller hur vi ska sälja det vidare eller hur vi ska reparera det. Jag tror att dagens system också innehåller flera flaskhalsar.

 

Talare 1 [00:06:18]: Vilka är de största flaskhalsarna?

 

Talare 3 [00:06:20]: Jag tänker att på material, vi pratar mode. Vi har väldigt mycket fina biobaserade material som vi skulle behöva skala, för polyester som är fossilbaserat dominerar idag. Jag tänker också på produktionen, en flaskhals. Det kommer lagstiftningen från EU nu att vi måste visa vart material och produkten kommer ifrån. Men, det är inte så bra insyn där just nu. Så det är en flaskhals. Design skulle jag tänka. Vi behöver designa mer cirkulärt, alltså hållbara material. Vi måste tänka på varaktigheten på plagget. Hur ska det här lappas och lagas? Och så själva konsumtionsmodellen. Jag tycker vi hänger ju kvar i den, det här köpa och köpa mycket. Och kanske inte hur vi säljer det vidare och så.

 

Talare 1 [00:07:11]: Christiane, vad skulle du säga är de största flaskhalsarna i dagens system?

 

Talare 2 [00:07:15]: Kanske den allra största helikopterperspektivflaskhalsen är komplexiteten. Jag tror att om man skulle beskriva dagens system så är det så otroligt fragmenterat och komplext. Om man tänker att textilindustrin som stort, om man skulle rita upp en systemkarta över det systemet så innehåller det allt från bönder och bomullsodlingar, till de som spinner garnen, till de som väver eller de som syr ihop produkterna, transport, logistik. Och med det vi har av cirkulära lösningar med återvunna material så kan du slänga in informella sektorn av de som plockar avfall i olika länder som sedan blir inputmaterial, till liksom butiker och retail som vi ser med kanske som slutkonsumenter. Det är så många och så globala processer som hänger ihop med varandra. Så det är liksom ett väldigt okonkret men ändå det mest konkreta tycker jag i form av flaskhalsar är att det är så komplext. När man opererar i ett komplext system och kanske ännu mer än man vill ändra på ett komplext system så är det inte heller alltid solklart kausaliteten i om vi bara löser A och B så får vi C som är bättre än A och B. Det kanske vi inte kommer kunna lista ut och veta förrän efterhand när vi förhoppningsvis 10 år, 15 år, 20 år från nu kan titta tillbaka och säga att det var det där som var nyckeln. Så det skulle nog jag säga är en av de stora flaskhalsarna.

 

Talare 1 [00:08:50]: Vi kan konstatera att dagens textilsystem är ohållbart. Om vi då riktar fokus på lösningar, vad vi behöver göra och vad som faktiskt redan görs. Vi börjar med en resa till textilstaden Borås.

 

Talare 4 [00:09:11]: Det är väldigt mycket material som kommer in nu. Vi vill ha bort det här från restavfallet, sluta bränna textil. Och vi vill inte ha en okontrollerad export.

 

Talare 5 [00:09:19]: Birgitta Losman är hållbarhetsstrateg på Science Park vid högskolan i Borås och är engagerad i nationella Vinnova-projektet Demonstrator för ett hållbart textilsystem.

 

Talare 4 [00:09:32]: I det här projektet har vi faktiskt ganska många spännande väldigt konkreta case som är industrinära. Vi har företag som bistår med rekonditioneringstekniker så man kan testa olika behandlingar av plagg och utvärdera det. Och så varumärken då som får material utsorterat och som sedan då tittar på hur det här kan komma in kommersiellt i butik och på e-handel. Så att det är jättespännande verkligen. Det är verkligen, verkligen industrinära projekt då.

 

Talare 5 [00:10:03]: Science Park Borås har tillsammans med Södertälje kommun öppnat upp en försorteringsanläggning i Södertälje.

 

Talare 4 [00:10:10]: Så där har vi varit med och tagit fram faktiskt tillsammans med Södertälje kommun en storskalig anläggning för försortering. Så att man inte låter textilen lämna landet på export utan att man verkligen har tittat på det. Så vi inte exporterar ett avfall som inte borde lämna landet.

 

Talare 5 [00:10:32]: Anläggning i Södertälje togs i bruk precis efter årsskiftet.

 

Talare 4 [00:10:36]: När man har så här stora professionella anläggningar så ger det också möjlighet att efter hand utveckla materialströmmar som kan gå tillbaka till industrin för olika syften. För vi vill ju cirkulera det textila materialet istället för att elda upp det som ofta faktiskt sker idag. Så därför är det så spännande att jobba, se vad som går att göra kommersiellt och kanske kan gå att skala upp då av mer högvärdig materialhantering där. Det är otroligt spännande. I en cirkulär ekonomi så händer ju de här sakerna egentligen samtidigt. Miljönyttan ökar ju högre upp man kan vara i trappan så att säga. Men när vi har lämnat in det till det kommunala systemet då är det ju textilavfall. Men det hindrar inte att det upphör att vara avfall. Det är där försorteringen kommer in då. Så att det kan komma in som ett textilavfall, för det avgörs ju att man har velat bli av med det. Sedan som en professionell sortering där ett öga, i vissa fall en maskin, kastar en blick på det här så kan man då bedöma vad kan göras med det här. Där har vi några väldigt spännande tester igång där vi testar i en pilotanläggning på Borås Energi och Miljö i Borås. Vi testar i liten skala att sortera ut för varumärken i en sådan här pilotanläggning för försortering. Tanken med det är att man då ska kunna bestämma sedan vad ska ske med det här. Det kanske kan vara någon form av rekonditionering, att man avnoppar eller ibland bara tvättar. I vissa fall kanske man behöver hantera färg eller någonting annat på materialet.

 

Talare 5 [00:12:07]: Idén är att förlänga livslängden på textila material och göra nya affärer på redan producerad textil.

 

Talare 4 [00:12:14]: Sedan är tanken att man ska få ut det här i handeln utan att förstöra materialet. Sedan finns det ofta en övertro på att fiberåtervinning ska lösa problemen som fast fashion-industrin har och därmed vi själva har. Planeten tål helt enkelt inte den enorma belastningen som textilproduktion och konsumtion lägger på planeten idag. Idag är det väldigt väldigt lite som fiberåtervinns, det är någon procent eller så i EU. Men man pratar väldigt mycket om att den måste upp och det är självklart rätt då, den behöver vi få upp. Men den har en relativt låg miljönytta då jämfört med annan typ av materialåtervinning. Det man kallar återtillverkning där man rekonditionerar plagg till exempel på olika sätt och sådär. Så det är så otroligt viktigt att man kommer uppåt i hierarkin där man brukar prata om avfallstrappan eller avfallshierarkin. Så det är egentligen den vi pratar om då. Så därför är det så spännande att jobba, se vad som går att göra kommersiellt och kanske kan gå att skala upp då av mer högvärdig materialhantering där. Det är otroligt spännande. I en cirkulär ekonomi så händer ju de här sakerna egentligen samtidigt. Miljönyttan ökar ju högre upp man kan vara i trappan så att säga.

 

Talare 1 [00:13:31]: Vad får ni för tankar när ni lyssnar på Birgitta Losman? Stina?

 

Talare 3 [00:13:37]: Jag tycker att hon tar fram många poänger här. Att vi måste ändra sättet som vi tänker kring konsumtion. Att vi behöver röra oss högre upp i trappan när det gäller cirkulär ekonomi. Att det är jättebra med den typen av innovationer och det arbetet de gör och så viktigt. Men vi behöver också jobba parallellt med andra typer av lösningar där vi faktiskt använder det vi har fler gånger och på bättre sätt.

 

Talare 1 [00:14:04]: Har du några tankar på de kompletterande lösningarna som behövs?

 

Talare 3 [00:14:08]: Det här är ju ett systeminnovationsprojekt hon sitter i. Vi behöver mer systeminnovation. Jag jobbar i flera projekt med fokus på digitalisering och tekniskt hur vi kan utvecklas. Jag tror att vi behöver ta in det mer. Sedan tänker jag på cirkulära affärsmodeller som jag var inne på alltså vi måste förlänga livslängden på produkterna. Det är en jätteviktig aspekt. Fortsätta utveckla cirkulära affärsmodeller. Teknologiska innovationer, hur kan vi använda det mer? Hur kan vi koppla på det på systemen vi redan har? Hur kan vi märka produkterna så att de blir lättare att sortera eller sälja vidare? Vi var inne på hållbara material förut att det inte var lösningen, men det är en dellösning alltså att jobba mer med biobaserade råmaterial och helst lokala hoppas jag på i framtiden

 

Talare 1 [00:15:05]: Vi kommer tillbaka till det, tänker jag. Men Christiane, vad fick du för tankar när du lyssnade på det här reportaget?

 

Talare 2 [00:15:11]: Jag håller med. Väldigt många kloka tankar kring en del av hållbarhetsutmaningarna i textilindustrin. Men jag vurmar väldigt mycket för också att titta på vad som krävs om man tänker att vi har en industri som ska halvera sina utsläpp varje tio år fram till för att nå net zero 2050. Och att 90 plus procent av alla utsläppen händer i värdekedjan i själva produktionen. Så jag har [klocktro? 00:15:42] på att cirkulära lösningar behövs som en del av systemet, men jag tror också att man ska verkligen inte underskatta den enorma transformationen som krävs för att det att producera textiler överhuvudtaget ska kunna vara möjligt i en fossilfri ekonomi i framtiden. Det handlar inte om vad vi gör med våra kläder och vad som händer med dem när de når sin slutanvändning, men vad som händer innan de ens når butik. Sedan tror jag väldigt mycket på att ju mer och ju mer attraktiva cirkulära affärsmodeller blir så kanibaliserar det förhoppningsvis på produktionen av nytt. Så att det parallellt med att man jobbar på att producera på ett hållbart sätt, också kanske producerar mindre nytt. Men jag tror att det går inte att glömma att det pumpas ut så mycket textiler varje dag och att utmaningen för att det ska kunna nå en net zero-framtid är ganska stora. Så det är väl sådana tankar som jag kan få kring just den biten. Så ska jag också säga att om vi nu påbörjade det och lyssnade på det här reportaget och pratade om återförsäljning och återanvändning så är ju en av principerna för att det ska kunna fungera att det som finns på marknaden som vi gärna vill då ska återanvändas eller återsäljas håller en kvalitet som gör att det kan återanvändas eller återsäljas. Och gör det inte det, då är ju det med och pajar den cirkulära potentialen också.

 

Talare 1 [00:17:13]: Om vi riktar blicken mot styrmedel som kan driva på eller hindra omställning. Stina, du har kallat digitala produktpass för the northern star of circular economy. Varför?

 

Talare 3 [00:17:26]: Jag tänker nu utifrån att ha jobbat i ett projekt ganska länge med digitala produktpass som handlar om transparens och spårbarhet i ullvärdekedjan, nyproduktion, nu tittar vi på nästa fortsättning. Hur skalar man de cirkulära affärsmodellerna med bas på digitala produktpass? Så tänker jag att produktpass är en liten nyckelfaktor i den här cirkulära omställningen.

 

Talare 1 [00:17:49]: Berätta först vad det är.

 

Talare 3 [00:17:51]: Vi tänker vårt fingeravtryck som vi har på handen. Helt plötsligt via lagstiftningen som trycker på så får vi ett fingeravtryck på produkten. Vad är den gjord av för material? När är den gjord? Jag ser digitala produktpass som att vi har potentialen att vi helt plötsligt har en kompass för cirkularitet och att vi inte bara kan bygga transparens utan vi kan bygga nya affärsmodeller kring digitala produktpass. Och kanske till och med höja kundförtroendet i second hand-modellerna. Dels så vet vi svart på vitt vart plagget kommer ifrån, vart det är producerat. Det höjer ju kundförtroende. I framtiden så kommer vi enligt lag behöva visa djurvälfärd och klimatdata och sådana saker. Men jag tänker också att vi har potentialen i projektet som jag har jobbat ihop med Filippa K och GS1 Sweden bland annat, så guidar vi konsumenten. Alltså digitala produktpass kommuniceras ut till kund ibland via en QR-kod i plagget. Så i Filippa K:s plagg så kan man skanna den och se vart kan jag sälja det vidare? Hur kan jag reparera det? Och hur kan jag återvinna plagget kommer också komma. Så helt plötsligt så har vi en guiding star här. Så jag hoppas, jag förstår att det är många, särskilt [SME? 00:19:19] tror jag, som svettas just nu. Hur ska vi lösa det här? Men om vi kan komma ifrån att se det här som en stor börda så hoppas jag att vi kan med hjälp av digitala produktpass driva olika typer av förändringar mot det cirkulära.

 

Talare 1 [00:19:35]: Men jag tänker till exempel initiativ som klädbibliotek och abonnemang och uthyrning av kläder. Det har funnits länge men de tycks inte flyga. Är det rätt typ av initiativ vi har sett där och varför lyckas de i så fall inte bli lönsamma och kan man kombinera det med de här produktpassen? Hur tänker ni där? Är det den typen av initiativ eller är det något helt annat?

 

Talare 3 [00:19:54]: Jag tror ideologiskt, nej men idéerna har ju varit rätt och man har försökt att pusha någonting. Men jag tror de här modellerna är svåra att skala så som de har sett ut. Det är ju för att de kontrasterar med hur vi lever idag. Det är mycket lättare för mig att ligga hemma på soffan och klicka hem någonting nytt än att besöka ett klädbibliotek eller behöva hämta någonting. Ibland har uthyrningen varit dyrare än fast fashion till exempel. Jag kan också tänka att jag hoppas att digitala produktpass kan göra en skillnad i de här modellerna också. Att man kan verifiera skick, material, hur många gånger en vara har sålts, övergripande och det jag försöker förmedla är väl att vi behöver göra det lätt att göra rätt.

 

Talare 1 [00:20:49]: Skulle ni säga att modekonsumtion kan vara hållbar och hur gör vi det i så fall lönsamt att vara cirkulär?

 

Talare 2 [00:20:57]: Det tror jag absolut. Om man tänker på vad det är vi vill åt med modekonsumtion på ett filosofiskt plan så är det ju att vi vill använda kreativitet och kläder som ett sätt att uttrycka oss och vem vi är och skapa, visa upp vår individualitet i det vi väljer att klä oss i. Det är jag övertygad om att det går att göra på en massa olika sätt som skiljer sig från hur det är idag. Idag är vi fast i ett sätt att göra det på, givet att industrin har blivit så pass streamlinad. Den kan leverera mycket till låga priser och så vidare som är attraktivt ur ett enkelhetsperspektiv och så där. Men jag tror att den kreativa kraften som finns inom mode, kanaliserar man den till andra sätt att kunna uttrycka sig eller kunna inte konsumera mode men kunna använda sitt uttryck i kläder på ett annat sätt så tror jag absolut att det finns hållbara sätt. Sedan håller jag med om att många av de lösningar man ser idag åt det mer cirkulära hållet, det är en utmaning att de alla väldigt lätt fastnar i något typ av pilotstadie. Det kan, jag tror du har en poäng Stina, att det måste kännas lätt att göra rätt. Och kanske inte det där göra rätt är det som är argumentet. Argumentet är liksom tillbaka igen till den här kreativa ådran i vad man vill åstadkomma och att det kan åstadkommas på många olika sätt och att det är rätt mer hållbarhetsmässigt, ja det kanske appellerar till mig och dig Stina, men det är inte säkert att det spelar så himla stor roll för någon annan och då är det något annat som appellerar. Det kan vara liksom convenience eller enkelhet eller andra faktorer, jag tror att det här har jag varit skyldig i själv också som har jobbat med hållbarhet också inom ett varumärke. Att man lätt blir det där att man tror att det är hållbarhetsargumentet som är det som ska göra att det flyger. Men då förutsätter man ju att det är ett argument som alla köper in på som typ första prio när du köper någonting och det tror jag inte att det är, för man köper något som passar mig, som ser bra ut, som uttrycker vem jag är eller om du är mer i den funktionella sfären känns skönt, håller mig torr, varm, vad vet jag. Det finns så många andra argument. Det tror jag också är lite av en nyckel och det kanske ligger då i också hur man, det narrativet man bygger kring cirkulära affärsmodeller, att det liksom den cirkulära affärsmodell, hur attraktivt är det som begrepp för en slutkonsument. Inte alls. Det är liksom inte det det ska flyga på, det ska vara något annat.

 

Talare 1 [00:23:44]: Har du förslag på det andra narrativet?

 

Talare 2 [00:23:46]: Jag tror att man ska trigga den här ådran av vad är det som händer i oss när man köper något nytt. Man behöver en förändring, man vill liksom uttrycka någonting annat, man kanske har ändrat lite stil eller sugen på att testa någonting. Då är det ju dem, sedan är inte jag någon copywriter absolut ingen kommunikatör, men jag tror att det kan man lyckas hitta dem argumenten så tror jag att man ska våga lämna det här, det är att det är cirkulärt är väl lite mer sådär jag bryr mig inte om hur affärsmodellen till något annat jag håller på med ser ut heller, så länge jag kan veta att det liksom appellerar till det jag är ute efter.

 

Talare 1 [00:24:24]: Stina, hur kan vi göra det lönsamt att vara cirkulär? Kan vi det?

 

Talare 3 [00:24:29]: Jag tror det. Jag tänker att om man ska förmedla lite framtidshopp, men då måste man också kanske utgå i basen. Sverige är till 96 procent linjärt, vi är 4 procent cirkulära. Jag tror att man sitter i ett styrelserum eller jobbar på ett kommersiellt bolag så tampas man om man driver de här frågorna med att du mäts i det linjära systemet men du ska förflytta till det cirkulära. Men då tror jag att, vilket jag tror många redan inser och är duktiga på, men vi måste förstå att vi är i ett paradigmskifte. Det är liksom inte, att jobba med spårbarhet, transparens, hållbarhet, det är liksom ingen add-on, det är core question. Annars är du irrelevant inom ett antal år. Det är ett sätt att säkra din framtida affär. Men jag tänker också, vi har en bit kvar, men dagens modell vi pratar mode, bygger på att man tjänar pengar på plagget en gång. Här tror jag att vi ska bygga nya system och med hjälp av de här digitala produktpassen. Att man kan få en intjäning på plagget. Det bygger då på att det är hög kvalitet. Återigen så kanske det är lättare att tänka en ullkappa eller en ullkavaj. Tänk om du får en royalty eller en kickback som bolag när det plagget säljs varje gång. Att du har en intjäning på repair, uthyrning, då kan vi bygga en ny framtid. För vi måste ha, jag menar Axfoundation jobbar jag på vi jobbar med företagarna som förändringskraft det måste finnas en intjäning och en business och det är det vi måste bygga framåt.

 

Talare 1 [00:26:09]: Kan du beskriva konkret hur det skulle kunna se ut?

 

Talare 3 [00:26:11]: Ja men då tänker jag att vi jobbar med ett projekt som vi kallar Resale just nu eller en pilot som vi vill göra. Det handlar om att varumärken via de här digitala produktpassen, om det är en onlineplattform som förmedlar plagget mellan privatkonsument till privatkonsument till exempel, då skannar de produkten, bolaget säljer den, men modemärket får tillbaka en viss procent av försäljningspriset. Återigen dessa kundvärden, där kan ju kunden se också, vart kommer det här ifrån och hur kan jag ta hand om det och så vidare. Jag tänker så här, vi måste bygga affärsmodeller som bygger på kvalitet och lång livslängd. Det är då det här är realistiskt. Så det är kanske också en framtidsvision vart jag hoppas att vi förflyttar oss framåt. Då kan mode bli lönsamt och hållbart.

 

Talare 1 [00:27:11]: Stina, du var inne på det här med nya material tidigare. Vissa material, till exempel jeans, är enormt miljöbelastande. Att producera ett par jeans motsvarar till exempel 2 700 koppar kaffe. Det vill säga en kopp kaffe per dag i 7,5 år. Hur ser det ut vad gäller utveckling av nya alternativa material? Finns det hållbara alternativ runt hörnet?

 

Talare 3 [00:27:34]: Ja, det tänker jag att det gör. Men jag tänker snarare runt hörnet så vill jag nog dra metaforen gräva där man står. Jag tror att, och jag håller med Christiane att det är komplexiteten, det är systemet, men materialen är ju en del av det. Och att vi måste röra oss från det fossilbaserade till mer biobaserade råvaror tror jag också är en delösning. Apropå att gräva där man står så tänker jag, men också utifrån vad vi jobbar med på Axfoundation, att på något sätt börja nyttja potentialen i de här lokala biobaserade råvarorna. Då snackar jag svensk ull, det kan vara alger som vi gör till plast och det kan vara hampa och sådant kommer vi labba med i framtiden. Det tror jag är en stor potential framåt.

 

Talare 1 [00:28:31]: Ni återkommer hela tiden till att det här är en komplex fråga och en systemfråga. Så frågan är då, vem är det som har ansvar för omställningen? Vilket ansvar har olika aktörer här? Jag tänker näringsliv, politik, konsument. Hur tänker ni där?

 

Talare 2 [00:28:46]: Alla.

 

Talare 1 [00:28:47]: Och vem kan göra vad?

 

Talare 2 [00:28:48]: Nej men jag tror att det finns, det är väl det som är så intressant när man börjar och det kan låta som så här floskler och lite fluffigt när man börjar prata om att det är systemet och stora komplexa förändringar, men jag tror att om man inte inser det så kommer man ändå jobba med massa jättebra idéer i vakuum som fastnar just för att de inte hittar sin plats i systemet. Det har vi sett med många av vinnarna i Global Change Award till exempel, att du kan ha hittat en teknologi för att återvinna ett material, men med mindre det finns insamling och sortering innan och ett behov för återvinna material efter, så fastnar de. Och det är därför. Men tillbaka till din fråga så tror jag att det finns i systemförändringsteori också, i den transformationen, så finns det en hierarki av olika saker som behöver hända. Allt från policy, där tror jag att politiker och policy kommer spela en roll. Jag har både det här förhållningssättet till det att jag ser att det behövs, för att det finns så många av dessa frivilliga initiativ som ändå inte har tagit oss dit vi behöver komma. Samtidigt som jag också är lite rädd för att policy och regelverk blir väldigt reaktivt och inte kommer hinna med i takten. Men sedan så behövs näringslivet för att det är trots allt de som sätter produkter på marknaden. Sedan ska man inte undervärdera alla konsumenter. Sedan tycker jag om när man inte heller bara lägger ansvaret över på en konsument att jag ska sitta här och säga att lösningen är att vi alla bara köper fem plagg per år som jag och Stina gör, jag tror inte det heller är en realistisk lösning och det är därför jag tror att alla aktörer behövs. Sedan igen slå ett slag för att här vi sitter i Sverige så blir vi väldigt konfronterade med de stora bolagen som finns inom vår sfär och butik och handelsnäringen och sådär, men den näringslivet i textilindustrin är ju också ett enormt globalt näringsliv av tillverkare och farmare och aktörer i hela den globala värdekedjan. Så det är viktigt att inte heller hitta på lösningar här som vi sedan förväntas trä över huvudet på någon annan som faktiskt är de som behöver göra jobbet för att se till att det kan hända.

 

Talare 1 [00:31:03]: Jag är nyfiken på era organisationer, ni har varit inne lite på det men Christiane berätta, hur jobbar H&M Foundation för att bidra till omställning?

 

Talare 2 [00:31:13]: H&M Foundation är en stiftelse som är grundad av Persson familjen, en privat stiftelse som jobbar för att stödja projekt som i slutändan ska kunna stödja textilindustrin på ett sätt som också säkerställer att det blir en rättvis omställning. Jag tror du var inne på det när vi pratade om paradigmskiften eller omställningar att det behövs teknologiska lösningar, innovation, nya material, systemförändringar och så måste vi inte glömma att det är människor som påverkas av alla transformationer. Så hur säkerställer vi också att de transformationer som görs faktiskt blir rättvis för alla involverade. Det är den övergripande men lite mer konkret då så har vi innovation som ett av våra verktyg där vi ser att det behövs nya idéer. Det behövs innovationskraft därför att det finns inte lösningar på alla de utmaningar som finns idag. Så då har vi bland annat den här Global Change Award som ett sätt att stödja och vi som filantropisk organisation kan ta större risk att stödja riktigt tidiga idéer, innan de ens kan få stöd från andra mer traditionella aktörer. Så där har vi en årlig innovationstävling där vi hela tiden bygger på med tio nya lösningar varje år som vi både ger pengar till men också stödjer med vårt nätverk, vår yta och ett års acceleratorprogram.

 

Talare 1 [00:32:35]: Vad är det för aktörer som är med där?

 

Talare 2 [00:32:38]: Traditionellt och fram till i år så har det väl varit väldigt mycket tidiga startupbolag. Det jag gillar med, pratar om smörgåsbord, det är det vi ser där också att det finns massor av dem som kommer med nya spännande material. Men sedan har vi också exempel som Biorestore där du kan faktiskt med ett tvättmedel återställa gamla plagg till nya genom att ta bort pilling och färger som mattas av och sådär, till digitala lösningar för att skapa transparens och så vidare till riktigt hardcore lösningar som ska in i värdekedjan för att se till att man kan fasa ut det fossila och gå till mer förnyelsebar energi.

 

Talare 1 [00:33:21]: Har du något exempel på något riktigt spännande som kommit ut därifrån?

 

Talare 2 [00:33:25]: Men vet du vad idag lanserade vi topp 20. Det är tio vinnare varje år och idag lanserade vi topp 20-listan. Jag får ofta frågan, vilken är din favorit? Det blir när man jobbar med de här changemakers som vi kallar dem, alltså de här är verkligen modiga så otroligt liksom grittiga personerna som bara har en idé om att här är ett problem och jag har en lösning och jag ska jobba för att den skalas, så blir man liksom man hejar på alla. Men av topp 20 som kommer nu så tycker jag att det mest spännande faktiskt igen är liksom spridningen av innovatörer från alla världens hörn. Sex olika kontinenter, massa olika spännande idéer, allt från hur man kan återanvända till redesigna till digitala lösningar. Jag tycker att ett exempel som det här Biorestore är ett bra exempel för att det visar på bredden i att det inte nödvändigtvis behöver vara ett nytt material. Vi kan faktiskt återanvända kläder vi har och se till att öka livslängden som är lite av ett hjärtebarn hos mig också. Så det är ett sätt. Sedan så jobbar vi också med att stödja researchprojekt där vi ser att det finns kunskapsgap som kan täppas till och inte minst kanske det här med att stödja större demonstrationsprojekt där man kan se att det kanske har kommit en ny lösning i ett labb. Men vägen från labbet till att faktiskt adopteras och användas av industrin kan ofta vara väldigt lång och mödosam. Så hur kan vi som aktör då gå in och stödja att någonting kan demonstreras i lite större skala, för att kunna inte bara lösa den vetenskapliga utmaningen i hur ska det här funka på ett labb, men sedan då liksom lösa det mer ingenjörsmässiga och affärsmässiga i hur ska det här appliceras i den verkliga världen. Så det tycker jag också är ett väldigt spännande sätt att jobba. Sedan sist men inte minst kunna jobba kollaborativt, det vill säga skapa projekt där vi sätter olika aktörer tillsammans för att lösa utmaningar. Just på grund av den här komplexiteten så är det väldigt ofta så att det inte hjälper om du bara ser till att kvinnliga fabriksarbetare i Bangladesh lär sig hur de använder maskiner. Vi kan stödja utbildning så de kan möta en automatiserad produktion. Men de måste också ha chefer som inser att kvinnor kan faktiskt sköta maskiner. Och sedan så måste de ha finansiell trygghet i sin närhet och så måste det finnas en massa andra saker på plats. Sådana projekt tycker jag också är väldigt spännande.

 

Talare 1 [00:35:55]: Och ni är en foundation. Hur finansieras ni?

 

Talare 2 [00:35:58]: Det är en privat familjestiftelse. Så det är familjen Persson som startade H&M-gruppen. Det är deras familjestiftelse.

 

Talare 1 [00:36:07]: Tack, spännande. Och Stina, du jobbar på Axfoundation, också en foundation. Hur jobbar ni för att bidra till hållbar utveckling?

 

Talare 3 [00:36:18]: Axfoundation jobbar som en katalysator för hållbar omställning. Jag brukar säga att vi är mer av en do-tank än en think-tank. Vi gillar att jobba praktiskt. Vi jobbar inom två fält så vi skiljer oss lite. Vi jobbar inom framtidens material som handlar om cirkulär omställning och biobaserade råvaror. Men vi har också framtidens mat där vi jobbar med det framtida matsystemet, odlingsmetoder och mycket annat. Men jag håller mig lite till det cirkulära här. Vi jobbar alltid med komplexa samhällsutmaningar med hållbarhetsfokus. För oss är det jätteviktigt att jobba ihop med näringsliv och forskning och branschorganisationer till exempel. Så vi har ungefär 30 projekt som rullar just nu och ungefär 300 samarbetspartners. Vi testar, skalar lösningar, implementerar, jobbar med policypåverkan. Och jag glömde nämna det förresten, men vi är grundade av Antonia Ax:son Johnson. Så icke vinstdrivande fristående, men vi har en närhet till Axel Johnson-koncernen.

 

Talare 1 [00:37:36]: Spännande aktörer på den här arenan. Du Christiane var inne på i samband med Global Change Award att ni hade fått representanter från stora delar av världen. Finns det andra länder som vi kan titta på som har kommit längre vad det gäller textilsystemet som Sverige skulle kunna lära av?

 

Talare 2 [00:37:52]: Jag tycker det är en intressant fråga och nu kanske det här är lite färgat av att vi jobbar så globalt som vi gör, vilket vi gör därför att textilindustrin är så global så att jag är nästan lite sugen på att säga att det spelar liksom ingen roll vad vi gör på landbasis. Vi behöver någon typ av gemensam hävstång globalt för att det ska få effekt på industrin för att industrin är så global. Sedan tror jag att det finns massor av spännande saker man kan göra i enskilda länder som man kan sedan lära av och så vidare. Jag skulle nog snarare säga att om vi ska ta inspiration för någonting så är det väl att försöka titta på vad som görs på tvärs av landgränser eller vad som görs regionalt eller globalt. Kanske inte tillräckligt just nu. Men jag tror att kan man hitta sätt där man samordnar, vilket man kanske ser liten tendens till nu inom EU, att man vill ha ett samordnat lagpaket för en industri. Jag tror att det finns någonting i det att inte sitta i varje enskilt land och hitta på styrmedel eller lagstiftning och tänka att det ska ha en global effekt, men att man snarare ska försöka få till den där samordningen.

 

Talare 1 [00:39:10]: Finns det sådana initiativ idag där vi jobbar tillsammans över gränser?

 

Talare 3 [00:39:15]: Ja, alltså jag tänker att det är ett jättebra exempel. Jag skulle ha tappat hoppet om vi inte hade de lagar och regleringar som kommer därifrån just nu. För det är så viktigt. Det handlar också om, apropå som vi båda har varit inne på, alltså den här komplexiteten. Det handlar inte bara om den textila värdekedjan. Där är EU ganska litet att ställa krav, men åtminstone har vi ett samlat grepp för Europa. För herregud, hur ska vi kunna jobba med en omställning om alla gör olika jobbar i silos. Så det är jätteviktigt att den här samordningen finns. Sedan tänker jag, nu kanske eftersom jag rör mig i andra ämnen än modesektorn till dagligdags, så kommer väl jag att tänka på Frankrike och Nederländerna som delvis kanske har kommit på vissa delar längre i policy och för cirkulär ekonomi.

 

Talare 1 [00:40:08]: Så de kan man möjligen spana lite på.

 

Talare 3 [00:40:11]: Slänga ett getöga.

 

Talare 1 [00:40:12]: Ja. Om vi då blickar framåt, om vi lyckas ställa om. Hur ser textil- och modeindustrin ut om tio år? Ge oss en framtidsbild.

 

Talare 2 [00:40:26]: Det är så spännande för varje gång jag försöker mig på sådana typer av tankesätt så blir det väldigt klyschigt, vi rör oss i en värld där alla kan uttrycka sin kreativitet utan att det går på bekostnad av naturens resurser, och så bara jaha, hur ser det ut då? Men jag tror att det finns någonting i att framtidens modeindustri har kanaliserat sin kreativitet åt hållet att titta bortom att vi producerar, säljer och slänger, till andra mer kreativa sätt att tjäna pengar och andra mer kreativa sätt att bygga upp hela industrin. Det tror jag verkligen på. Där kommer många av de här, låt oss kalla det cirkulära affärsmodeller i avsaknad på en mer sexy benämning, men allt det där i ett sätt. Jag hoppas att jag som konsument kan ha en uppsjö av olika alternativ att få tillgång till att uttrycka mig genom vad jag har på mig som inte bara är att köpa. Jag hoppas och tror att vi har en industri där det som ändå produceras är förnyelsebart. Använda resurser som redan är framtagna istället för att utvinna nya icke-förnybara resurser. Och att det finns ett nytänk kring hela textilproduktionen. För jag tycker på samma sätt som att jag är så otroligt optimistisk och positiv i att jag ser så många innovatörer och changemakers som har härliga idéer och jag ser massor av bolag inom näringslivet också som verkligen på riktigt försöker trycka på gränserna. Så vilar ju hela industrin på ganska gammal teknik. Jag vet inte om ni har varit i en textilfabrik i Asien någonstans. Men ibland kan det kännas som att kastas ganska många år tillbaka i tiden, i den teknologin och det sättet som textiler produceras. Med stora upphettade vattenbad med kemikalier som doppas för att skapa färg och form. Så jag tänker att jag har också varit på helt magiskt spännande, innovativa fabriker där det är så mycket som är automatiserat, optimerat och görs på nya sätt. Det ger mig hopp och jag tror att kommer man in i framtidens textilproduktion så ser den annorlunda ut och jag tror att den förhoppningsvis också är distribuerad runt om i världen på ett annat sätt än vad den kanske är idag efter tio år av outsourcing till vissa regioner.

 

Talare 1 [00:42:54]: Stina, har du någon hoppfull bild från 2035 att bjuda på? Hur ser textilsystemet ut då?

 

Talare 3 [00:43:00]: Vi sitter här och diskuterar det här ur en lokal kontext medan det här är en jätteglobal stor fråga. Hur hjälper vi de här industrierna fort framåt då? Det var inte kanske en hoppfull vision men det var något som jag verkligen vill hålla med om för det är en jätteviktig fråga. Jag kanske är lite nernördad här på digitala produktpass och sälja saker igen. Men vi ser ju att resale-marknaden kommer växa explosionsartat de fem kommande åren. Så om tio år då är det många plagg som bärs av oss som inte är nyinköp till exempel. Jag tror att vi har hittat sätt att konsumera som har sexigare namn än cirkularitet. Det måste vi ha satt tills dess. Och att affärsbolag som faktiskt vill driva den här förändringen har hittat sätt att förflytta sig dit. Och att det finns incitament, det finns policies och så vidare som faktiskt stödjer dem i det. För idag kan man vilja vara en changemaker och en change agent men det är svårt i denna nuvarande kontext. Men jag tror vi är någon annanstans.

 

Talare 1 [00:44:16]: Vad kan den som lyssnat på det här själv göra oavsett om du är entreprenör, politiker eller konsument?

 

Talare 3 [00:44:25]: Jag tänker våga satsa som entreprenör på att testa nya affärslösningar och gå mot cirkulära. Som konsument tänker jag förenklat sagt att vi röstar ju varje gång vi tar fram plånboken och köper något vad vi vill driva för konsumtion. Det är svårt att veta det, det är svårt att navigera. Jag kan inte lägga det ansvaret på individen. Men kanske är de digitala produktpassen en del i det här. Att jag faktiskt förstår mer, till exempel om tio år i alla fall när hela lagstiftningen är implementerad. Vilken klimatpåverkan har det här? Är det tillverkat i Norge eller i Asien? Det blir en skillnad. Jag får lite konkret, jag kan använda min power mer som konsument.

 

Talare 1 [00:45:15]: För att jag får fakta.

 

Talare 3 [00:45:17]: Ja.

 

Talare 1 [00:45:18]: Christiane, vad tänker du?

 

Talare 2 [00:45:19]: Jag tror också att det finns någonting mäktigt i, jag har spenderat ganska mycket tid med, vi har stöpt om Global Change Award till att titta bredare på innovation och i det så kommer jag över den här definitionen av innovation som att det är en ny idé, att göra någonting annorlunda som driver impact. Det tyckte jag var lite befriande. För jag kan ibland tänka på innovation som någonting som ska vara väldigt sådär invention, att det måste vara något tekniskt och väldigt fancy. Och då känns det ju inte för alla. Det är inte alla som sitter och skapar patenterade nya häftiga innovationer. Men om man tänker på innovation som ett nytt sätt att göra något som driver impact, då tänker jag att det kan vi alla göra. Då kan jag som konsument titta på hur gör jag idag och finns det nya sätt jag kan göra det på som skapar en bättre impact. Då kan vi på våra respektive bolag och de som lyssnar göra det, vare sig man sitter i ett styrelserum eller i en ledningsgrupp eller bara med sin egen uppgift. Vad är nya sätt jag kan göra det här på som faktiskt skulle få en positiv impact. Så jag fäster mig nog vid den definitionen för att den tycker jag liksom öppnar upp för en massa kreativitet. Sedan tycker jag att när jag tittar på dem som faktiskt försöker driva en skillnad så tycker jag den gemensamma nämnaren det är mod och lite jävlar anamma, att det är många som liksom är hyfsat medvetna om eller känner något skav kring att någonting behöver hända, nu plockar vi upp någon modig, låt oss kalla en spade för en spade och se vad kan vi göra åt det här. Så att med massor av modiga, kunniga individer som vill tänka nya sätt att göra saker, tror jag vi kan komma långt.

 

Talare 1 [00:47:03]: Så tänker jag att ni inledningsvis också gav ett väldigt bra tips till oss som konsumenter.

 

Talare 2 [00:47:09]: Ett nytt sätt att tänka kring hur du klär dig. Köp bara fem plagg och sedan så kan man bli jättekreativ med sin garderob som man har, som mig hela förra året. Lade ut allt jag hade på sängen och hittade nya kombinationer och plötsligt så kändes det som att jag hade massa att spela på istället för den här jag har inget att ha på mig.

 

Talare 1 [00:47:27]: Är det någonting som är viktigt i det här sammanhanget som vi inte har pratat om eller någonting som ni vill trycka lite extra på?

 

Talare 3 [00:47:34]: Ja, jag vill knyta an när vi pratar om förändring och vad man ska göra. Jag tänker så här, vikten av big hairy goals. Kanske är viktigt både för politik, företag och individ. Vi brukar prata om det på Axfoundation. Vad skulle vi vilja ha hänt med det här projektet om fem år? Det ska kännas helt orealistiskt som mål. Man kanske ska våga sätta det högt och också tillåta sig att misslyckas. För det gör vi en del i våra projekt och då delar vi med oss av det. Men jag tror att det är jätteviktigt, oavsett vilken roll du har. Våga experimentera, prova ett djärvt mål. Och sedan kanske det inte gick, men så är det.

 

Talare 1 [00:48:17]: Det kan vi applicera i alla sammanhang.

 

Talare 2 [00:48:19]: Precis. Jag tror att vi har täckt jättemycket spännande och intressant. Sedan så tycker jag att det finns en viktig aspekt i alla de här förändringsprocesserna i att också ta tid att reflektera. Och kanske, även om det är urgent frågor vi jobbar med, att också inte rusa in i nya lösningar och rusa fram. Det är så mycket i vårt samhälle idag som är väldigt fort, snabbt och effektivt. Produktivitet är stjärnan av alla stjärnor. Jag vet inte, jag har alltid en liten känsla att det driver ganska mycket unintended consequences. Så att man kanske kan våga ta ett djupt andetag och reflektera lite över allt det fantastiska som vi har runt oss och njut av det också.

 

Talare 1 [00:49:12]: Allt har ett slut så också det här viktiga samtalet som jag hoppas fortsätter i många andra forum och sammanhang. Det har blivit dags att runda av. Stort tack som kom, Stina Behrens och Christiane Dolva Törnberg.

 

Talare 2 [00:49:27]: Tack så mycket.

 

Talare 3 [00:49:27]: Tack så mycket.

 

Talare 1 [00:49:29]: Hör gärna av er till oss med era reflektioner till podcast@vinnova.se. På spaning innovation spelas in på Swartling Studios för Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Stort tack för att du har lyssnat.