Neurodesign - hacka din hjärna

Talare 4: [00:00:03]: Så jag tror att tillväxt och hållbarhet bygger ju på människor. Så vad skulle kunna vara en bättre investering än att investera just i människors potential och välbefinnande? Det finns ingenting som kan generera ökad tillväxt bättre än vi människor. Så det tror jag.

 

Talare 1: [00:00:24]: Vi kanske inte behöver forskningen egentligen. Pragmatiskt så kan vi ju testa att sitta och jobba i en flyttlåda en dag kontra att sitta och jobba på ett jättevackert kontor och så kommer vi sannolikt upptäcka den skillnaden själva. Och då är frågan, behövs forskningen eller behöver vi forskning för att visa att det inte är så bra att hoppa från en 15-våningsbyggnad för att det kommer göra ont när vi landar.

 

Talare 2: [00:00:49]: Det är det jag vill skapa med designen här. Det ska vara så snyggt så att folk vallfärdar hit för att se det här kontoret, för att uppleva det här kontoret, för att vara här.

 

Talare 5: [00:01:01]: Varmt välkommen till På spaning innovation, en podcast från Sveriges innovationsmyndighet Vinnova. Slut ögonen och tänk på en plats där du mår bra, där du känner dig trygg, glad och kreativ. Hur ser det ut runt omkring dig? Vilka ljud hör du och vilka färger ser du? Vad är det som gör att du mår bra här? Idag ska vi prata neurodesign, hur vår hjärna reagerar på de miljöer vi vistas i. Jag heter Liselott Bergman och med mig i studion i centrala Stockholm idag har jag en av de som myntat begreppet neurodesign. Varmt välkommen Katarina Gospitch.

 

Talare 1: [00:01:44]: Tusen tack. Och du är bland annat hjärnforskare och författare. Och välkommen också Alma Jakobsson, arkitekt, och på Vinnova jobbar du bland annat med neurodesign.

 

Talare 4: [00:01:54]: Tack snälla.

 

Talare 5: [00:01:55]: Katarina, kan du som är en hjärnforskare och dessutom skrivit en bok om vad och varför neurodesign hjälpa oss att ringa in det här fenomenet neurodesign?

 

Talare 1: [00:02:09]: Neurodesign handlar ju om att skapa en miljö som är anpassad efter människan och i synnerhet vår hjärna. Det vill säga, hur fungerar vi och hur kan vi anpassa omgivningen efter det istället för tvärtom?

 

Talare 5: [00:02:20]: Men om du konkretiserar, hur kan kunskap om vår hjärna hjälpa oss att förstå hur de miljöer som omger oss påverkar oss?

 

Talare 1: [00:02:30]: Väldigt enkelt så känner ju alla till att naturen är ju bra för oss. Och ska vi sätta ett fint namn på det här så kan man kalla det för biofili, det vill säga vår kärlek till naturen. Och det man vet är att om vi bor väldigt nära naturen så minskar det här risken för våra vanligaste sjukdomar. Och nu så kom det faktiskt en ny studie som visade att har man mycket grönska i sin omedelbara närhet så kan det också minska sannolikheten för att ta ut recept på antidepressiva.

 

Talare 5: [00:03:02]: Men är det alltså grönskan som är neurodesignen i det här fallet?

 

Talare 1: [00:03:07]: Det är en del av det och en väldigt viktig del skulle jag säga. För att ibland så tänker jag att om vi går på zoo och ser en apa i bur så blir det väldigt tydligt att det här är inte apans naturliga miljö utan vi vet ju att den hör hemma i skogen. Och på samma sätt är det ju egentligen för människor. Så är vi i en miljö som saknar grönska så är ju faktiskt vi också då apor i bur. Så på så sätt så blir det enkelt att visualisera att vi behöver verkligen naturen och det är efter det som vi har utvecklats.

 

Talare 5: [00:03:42]: Alma, du som i grunden är arkitekt, hur tänker du kring det här?

 

Talare 4: [00:03:46]: Jag tänker väldigt mycket i samma termer som Katarina. Och jag tänker ofta på någonting som Winston Churchill sa, nämligen, we shape our buildings, and then they shape us. Det vill säga, vi har kraften att forma vår miljö men någonstans tar det stopp där och sen så utvärderar inte vi hur vi blir påverkade tillbaka egentligen. Så det finns ett naturligt samspel och en interaktion mellan oss och de miljöer vi skapar för oss själva. Det är ju vi som sitter på den makten och ändå så funderar vi inte så mycket över hur reaktionen tillbaka blir så att säga. Så att jag tänker på vår miljö, våra byggnader och idag om man lever i en stad så är ju nästan allting som vi kommer i kontakt med, det är ju designat av människan på något sätt. Ett rum, ett bord, ett glas, en telefon, vad som helst. Och alla de här sakerna påverkar oss ständigt. Vi läser ju av vår miljö hela, hela tiden. Så jag tänker på alla de här sakerna som vi designar som levande organismer och att det behöver finnas en cause and effect hela tiden mellan oss och vår omgivning som vi i dagsläget inte riktigt funderar över och som jag tror att vi skulle vinna väldigt mycket på att ha både en ökad kunskap om men också att implementera det i vår vardag och i beslutsfattande. Ofta när det blir lite buzz kring ord så tappar de lite sin mening, eller vad man ska säga. Och man tänker att neurodesign, herregud, det är en så speciell och ny grej. Och egentligen är det en väldigt grundläggande sak. Det handlar om oss människor och med hjälp av hjärnforskning så kan vi nu bättre förstå oss själva. Så det är det som jag tänker utifrån ett arkitektperspektiv att man väldigt gärna vill ta vara på.

 

Talare 5: [00:06:13]: Men ett förtydligande bara, handlar det alltså om designade och byggda miljöer eller är det också naturen som är en del av det här med neurodesign?

 

Talare 1: [00:06:21]: Jag skulle säga både och, och det jag tycker att Alma beskriver så vackert, apropå cause and effect, så kan man ju visualisera det lite som en dans. För att vi vet ju alla att om vi går in i ett rum där det spelas en viss musik så kommer vi ju påverkas av musiken. Så där är det tydligt att det är ett ljud, det kommer in i vårt öra, i vår hjärna och så kanske vi känner att vi vill röra oss på ett visst sätt. Men det fantastiska är ju att allt som omger oss har ju en frekvens. Så med musik så blir det ju tydligt. Men även rum har ju en inneboende frekvens. Och det tycker jag beskriver, apropå frekvensen, hur vi påverkas av ett rum. Och sedan så får det här mig att tänka på bin, för att tittar man på deras konstruktion i en bikupa så är ju den väldigt perfekt. Det är ju en design, det finns en frekvens där också i hur de rör sig, de kan dansa, de har en vibration på sina vingar och så byggs det här in och vi påverkas av det. Så det är så jag tänker att vi kan försöka skapa bilden av hur sinnena är porten in till kroppen, in till hjärnan och vad är det vi släpper in där och hur sker den här dansen?

 

Talare 5: [00:07:40]: Kan ni ge något konkret exempel på hur faktorer i vår omgivning, till exempel vår arbetsplats, påverkar funktioner som minne, uppmärksamhet, beslutsfattande?

 

Talare 1: [00:07:50]: Väldigt enkelt, om man pratar om ljud så vet vi alla hur det är att sitta i ett stort öppet kontorslandskap där sjuttioelva människor pratar i telefon och det är kopieringsmaskiner och det är kanske olika radios som är på och så vidare. Då blir vi ju jättestörda och det här reducerar verkligen vår förmåga till att komma ihåg saker och prestera och fokusera. Så det är ett väldigt enkelt och konkret exempel.

 

Talare 4: [00:08:20]: Jag tänker på en sak som arkitekt som man väldigt gärna vill lobba för när man ritar en byggnad eller ett rum av något slag, det är att man oftast vurmar för att man vill ha högt i tak. Alltså bokstavligt talat. Och det är ju någonting som kostar mer givetvis. Det är ju en investering. Det innebär mer byggmaterial, ökade kostnader. Och ofta så kan man inte argumentera för varför är det här. Men takhöjden och hur mycket luft vi har ovanför våra huvuden påverkar också vår kreativitet, vår innovationsförmåga. Det gör att vi faktiskt får högt i tak i våra tankar och hur vi resonerar kring saker och ting, medans rum där takhöjden är lägre gör att vi blir mer fokuserade, vi blir mer instängda och i en box så att säga som gör att vi kan fokusera bättre på en uppgift så att säga. Så där finns det ju väldigt mycket argument för hur vi faktiskt blir påverkade och hur vi vill utforma ett visst rum.

 

Talare 1: [00:09:34]: Och jag tänker också att om man drar det sista exemplet till sin extrem så vet vi ju att sitta i ett pyttelitet utrymme kan ju också ge upphov till klaustrofobi. Så där går ju hela känslosystemet igång med strukturen som kallas för amygdala, vår primitiva känslostruktur. Så där kan man ju verkligen pusha gränsen för vad vi tycker om och inte och vad som är också naturligt inbyggt i oss. Så att vad är de här supertajta utrymmena är kanske inte alltid att föredra.

 

Talare 4: [00:10:07]: Verkligen. Jag tänker också på en sak som just när det kommer till det designade och just arkitektur, det är ju att hus och tak över huvudet är ju från början ett grundläggande behov som vi har. Det är ju att skapa trygghet och skydd för oss. Men i alla fall de samhällena som vi lever i nu så har vi klättrat upp på den här behovstrappan. Och det har ju nästan gjort att den här pyramiden har blivit flippad på sin spets. Det vill säga att vi fokuserar väldigt mycket på prestation och självförverkligande. Men de mest grundläggande behoven som vi faktiskt borde kunna behärska, såsom sömn, att kunna smälta maten ordentligt, att kunna andas ordentligt, slappna av, gå på toa, alla de här sakerna börjar nästan bli utmanande nu. Vi får svårt med de sakerna som borde vara de mest grundläggande. Så här finns ju en fin sak att faktiskt få in genom neurodesign. Hur kan vi tillgodose de här grundläggande behoven som vi har som människor som i mångt och mycket blir kompromissade i moderna samhällen?

 

Talare 5: [00:11:26]: Nu ska vi få lyssna på ett reportage. Jag begav mig till AMF:s nya kontor i Moodgallerian i centrala Stockholm.

 

Talare 2: [00:11:42]: Nu kommer vi in till något som vi kallar för hösten. Det är en plats som är öppen inte bara för medarbetare utan även för andra människor att besöka. Det finns olika typer av sittplatser beroende på vilket möte du ska ha här inne. Om du bara vill gå in och svara på några mejl så kanske du sätter dig på en plats. Vill du gå in och ta en fika så sätter du dig på en annan. Eller om du faktiskt har ett möte så kan du välja en av de här rundade sofforna där man kan sitta lite mer avskilt.

 

Talare 6: [00:12:12]: Lena Nyholm, inredningsdesigner på Merry Monday har bjudit in sommaren, våren och hösten till kontoret på en sprakande färgfest med 32 färger som ska motsvara Stockholms hela färgkarta.

 

Talare 2: [00:12:24]: Här står vi nu på gränsen mellan hösten och våren. Och här står vi också vid Speedgatesen. Så här är ju gränsen mellan den öppna ytan och den delade ytan. Nu kliver vi in i stora matsalen, samlingsplatsen i våren.

 

Talare 5: [00:12:43]: Oj vad vackert, beskriv.

 

Talare 2: [00:12:43]: Vi har dels byggt ett utomhus inomhus. Jag sa det till arkitekten, skulle man kunna göra ett hus av de här två mötesrummen som ligger själva med tak och spröjsade fönster så att det känns som att vi sitter utomhus när vi är i matsalen? För det är ju det vi gör på våren, vi skyndar oss ut. Vi kastar oss ut så fort solen skiner. För nu lämnar vi våren och kommer in i sensommaren. Och här inne kommer på sensommaren så är det ju också, när man ska skörda frukterna, det är lite mer klassisk, traditionell arbetsplatser med höj- och sänkbara skrivbord. Men jag vill också säga att alla platser ute i både våren och hösten är ju ergonomiskt riktiga, så du kan arbeta överallt. Vi har slutat räkna skrivbordsplatser och istället börjat räkna arbetsplatser.

 

Talare 3: [00:13:34]: Så utöver att det är ett kontor för oss som jobbar på AMF Fastigheter så har vi också skapat en plats som verkligen speglar vårt varumärke som kan fungera som showroom för olika typer av lösningar.

 

Talare 6: [00:13:46]: Det här är Hanna Mossfeldt, arbetsplatsstrateg på AMF Fastigheter.

 

Talare 3: [00:13:52]: Framförallt är det ett kontor som är väldigt hjärnvänligt där vi utifrån formspråk, färgspråk, ljussättning, ljudsättning och annat har skapat en plats där vi vill att alla ska längta till.

 

Talare 6: [00:14:03]: Som vågade och tog chansen att faktiskt skapa framtidens kontor. En plats för välmående.

 

Talare 3: [00:14:11]: Kommer vi använda alla de här ytorna? Eller är det någon yta som är oväntat mycket mer favorit? Eller någon annan som vi kanske inte använder alls? Och vad behöver vi då justera? Och det är också någonting som vi verkligen har nytta av och jag har nytta av i min roll som arbetsplatsstrateg. Där vi är rådgivande till våra hyresgäster.

 

Talare 6: [00:14:32]: Åter till vår rundvandring med Lena.

 

Talare 2: [00:14:32]: Ska vi gå in och låsa?

 

Talare 5: [00:14:35]: Absolut.

 

Talare 2: [00:14:37]: Nu går vi in på toaletten som är grön. Här är lite lugnande musik.

 

Talare 5: [00:14:50]: Fågelkvitter.

 

Talare 2: [00:14:49]: Fågelkvitter. Ja, den hade vi här. Den här toaletten har jag inte testat. Jag har testat nästan alla utom den här. Det är ju så att vi människor, när vi mår bra så är vi snälla mot varandra. När vi mår bra så hittar vi kreativa lösningar, vi är samarbetsvilliga, vi är mindre egoistiska och det är egentligen det som man vill att en arbetsplats ska göra. Men kan vi få alla medarbetare här att må lite bättre, bli lite gladare, bli lite snällare så blir ju världen också bättre. Det är ju så att det finns faktiskt några saker som universellt människor över hela världen tycker är vackert. Och en av dem är solnedgångar. Och då tänkte jag att det måste finnas en solnedgång på det här kontoret. Så om ni kommer och ställer er här och tittar längs med den här långa, långa fönsterväggen på gardinerna så ser ni att jag har gjort en solnedgång här. Så längst, längst bort är det gult som möts av en liten peachy orange som möts av en lavendellila som möts av en himmelsblå.

 

Talare 3: [00:15:55]: Och det har ju varit väldigt viktigt för oss, även när vi var på ett tidig stadie och vi började prata om vilka ytor vi behöver så hade vi också workshops om känslor. Hur ska det kännas, så här innan vi sen började färg- och formsätta det. Och då var det mycket det att det ska vara välkomnande och det ska kännas öppet, det ska kännas professionellt och det ska kännas stabilt. Men det ska hela tiden vara det här snälla, härliga underbara miljön och den här livfullheten som alltid har varit viktigt för oss. Jag tror att man ska börja i den änden och sen fylla på.

 

Talare 2: [00:16:34]: Verandan har vi här borta. Hörnrummet som är kanske det rent objektivt bästa rummet eftersom det är ett hörnrum med stora glaspartier ut. Och här tog jag inspiration från härlig punschveranda och skapade ett stort runt bord i mitten. Det här timret som de här borden är gjorda av men även de i styrelserummet är 200 år gammalt timmer från en historia om en kvinna som heter Vackra Karin. Det var en väldigt vacker kvinna som blev känd för att hon var så vacker och som bodde i Stockholm under några år. Och så skulle hon flytta tillbaka till Dalarna där hon kom ifrån och skulle bygga sig ett hus där uppe. Men tyvärr gick hon bort precis innan de byggde huset. Så det här timret har legat i en lada i 200 år och väntat på oss för att vi ska få ta återbruk av fastighetsmaterial på största allvar. Men jag tycker att den storyn är så rolig just för att det är det jag vill skapa med design här. Det ska vara så snyggt så folk vallfärdar hit för att se det här kontoret, för att uppleva det här kontoret. För att vara här, för att arbeta här, för att samskapa här. Det är det som har varit mitt mål och därför har det varit så roligt att vi hittade det här timret just med den storyn att det kommer från den snyggaste kvinnan på 1800-talet.

 

Talare 5: [00:18:03]: Vad tänker ni när ni lyssnar på reportaget?

 

Talare 4: [00:18:05]: Jag tänker på att precis utanför där jag bor så finns en staty på vackra Karin.

 

Talare 1: [00:18:17]: Nej!

 

Talare 4: [00:18:19]: Hör och häpna. Så det var ju väldigt roligt att höra om henne och att hon lever vidare på lite olika håll. Men min generella tanke när jag lyssnar på det här är ju att det låter väldigt harmoniskt när de beskriver de olika rummen och man hör det här fågelkvittret i bakgrunden. Och som vi delvis redan har varit inne på tidigare så är ju det väldigt grundläggande saker egentligen som skulle kunna inkorporeras i varenda byggnad. Så jag hoppas att vi närmar oss en framtid där vi kan levla upp det här ännu mer, det vill säga ta det från den här grundläggande utgångspunkten när det kommer till vilka omgivningar som vi trivs bra i och faktiskt med hjälp av teknologi kunna skapa ännu mer individualiserade utrymmen, upplevelser, känslor. För det som jag tror och ser har skett i samhället på många olika plan, man ser det ju till exempel i skolan, man ser det på arbetsplatser, man ser det överallt, vi har gått väldigt länge mot generiska lösningar, det vill säga en lösning ska passa alla. Och även om vi människor delar väldigt många grundläggande behov så har vi ju också individuella behov. Och det är där jag tror att neurodesign kan bli ännu mer kraftfullt. Att vi kan anpassa miljöer i realtid utifrån hur vi mår och känner och att vi kan få till det samspelet mellan oss och vår omgivning hela tiden.

 

Talare 5: [00:20:17]: Katarina, vad tänkte du när du lyssnade på reportaget?

 

Talare 1: [00:20:22]: Framförallt Lenas entusiasm. Hon är ju underbar och hon och hennes kollega Mia Örn och sedan Hanna Mossfeldt, som vi också hörde i inslaget, har gjort ett fantastiskt jobb. Och lite roligt var att jag besökte dem i morse på kontoret och det är verkligen en supervacker plats. Och det jag tycker att de verkligen har lyckats med är ju att skapa den här nyfikenheten i motsats till det här generiska, att det är bara ett vitt rum. Det är en jättevacker färgsättning och vart man än tittar så finns det någon liten detalj som man kan upptäcka och det här gör ju att man blir ju sökande. Och så tittar man runt och man behöver inte sin mobil när man sitter där för att det finns så otroligt mycket i den här miljön att upptäcka. Och apropå att hålla oss alerta, fokuserade, se mer vår omgivning, så tycker jag att det här belyser hur mycket vi faktiskt kan göra med vår miljö för att försöka få till de här interaktionerna, se människorna, skapa mötena och så vidare. Så jag hoppas att alla får en chans att gå förbi och uppleva det för att det är en upplevelse.

 

Talare 5: [00:21:39]: Ja, och det är ju fullt möjligt. Det ligger på plan 4, eller för oss som bor i Stockholm i alla fall, på Moodgallerian på plan 4 och är ju till vissa delar öppet för alla.

 

Talare 1: [00:21:50]: Precis.

 

Talare 5: [00:21:52]: Och Alma, du som jobbar på Vinnova med uppdrag att skapa långsiktig hållbarhet och tillväxt, på vilket sätt är neurodesign relevant för Vinnova?

 

Talare 4: [00:22:01]: Men jag tänker på så många olika plan. Och egentligen ser jag inte neurodesign som ett syfte eller ett mål utan det är ju ett verktyg för att uppnå väldigt många olika saker. Så jag ser det som för samhället en strategisk investering, för företag en strategisk investering och givetvis, så som vi redan har varit inne på, om vi kan skapa miljöer som stödjer det här mentala och emotionella välbefinnandet så kan vi ju givetvis få ner sjukskrivningstal. Människor kan bli mer produktiva, vi kan bli mer innovativa och egentligen sätta igång eller komma i kontakt med vår fulla potential. Så jag tror att tillväxt och hållbarhet bygger ju på människor. Så vad skulle kunna vara en bättre investering än att investera just i människors potential och välbefinnande? Det finns ingenting som kan generera ökad tillväxt bättre än vi människor. Så det tror jag.

 

Talare 1: [00:23:15]: Jag tycker om att tänka på neurodesign precis som Alma sa. Det här är ett verktyg. Och att få ihop kretsloppet, hur vi alla hänger ihop och hur vi behöver ha kontakten med varandra för att skapa den bästa helheten.

 

Talare 5: [00:23:28]: Jag körde bil långt i helgen och nu i juni är det ju sommar och ljust och väldigt vackert. Men stora delar av året så är ju vår trafikmiljö väldigt grå. Och jag tänkte att det hade varit väldigt spännande att se trafikmiljöer utformade med neurodesign som vägledning. Inom vilka miljöer skulle ni tycka att det vore mest spännande att se neurodesignlösningar?

 

Talare 1: [00:23:52]: Det finns ju ett väldigt spännande exempel från Japan där man tog en speciell typ av svamp som växte. Och den principen använde man för att sedan designa trafiknätverket. För att den här organismen hittar de mest optimerade vägarna. Och bara en sån sak är ju helt fantastiskt. Ibland pratar man ju om det här biomimicry, hur vi kan härma naturen också i design. För att det finns ju så smarta lösningar. Men sen tänker jag också på enkla exempel. Om man någon gång har åkt på en motorväg där man skiljer de olika riktningarna med träd och buskar så gör ju det något otroligt och det blir ju trevligt att åka bil för att man känner att man får åka på de här vackra vägarna omgiven av natur istället för att man bara ser den här gråa asfalten.

 

Talare 5: [00:24:50]: Har du någon tanke på någon miljö där du skulle vilja se mer neurodesign, Alma?

 

Talare 4: [00:24:56]: Jag tänker delvis på det som du var inne på Liselotte, på just trafikmiljöer som ju oftast innebär väldigt mycket buller, väldigt mycket ljud, väldigt mycket intryck, olika ljus. Så att de miljöerna blir ju oftast väldigt stressande för oss. Det tror jag många känner som reser dagligen i kollektivtrafiken, på tunnelbanor, olika knutpunkter. Och det talas ut olika meddelanden och det ena med det fjärde. Där finansierar vi faktiskt idag ett projekt som handlar just om att skapa den typen av offentliga rum och knutpunkter inom mobilitetsområdet för att vara anpassade för människor med olika kognitiva utmaningar. Och anpassar man miljöerna efter deras behov, som är kanske mer högsensoriska och känsliga, så är ju chansen högre för att de blir bättre utformade även för resten skulle jag säga. Men jag tror att de miljöer där många människor samlas är ju oftast de miljöer som blir mest påfrestande för oss människor. Så att offentliga platser överlag borde alltid ha med de här perspektiven i design och utformning.

 

Talare 1: [00:26:27]: Jag tänker ett konkret exempel från kollektivtrafik så kan man ju ställa sig frågan, varför alla dessa kakelplattor? För att det är ju katastrof för akustiken. Så då har man ju olika ljud från spåren och så blir det ännu mer intensivt och apropå att då vara högkänslig så blir det ju en fruktansvärd ljudmiljö.

 

Talare 5: [00:26:52]: Om man blickar framåt, vilka möjligheter och utmaningar ser ni att ny teknologi som AI, XR och Metaverse innebär? Hur kan neurodesign komma in här?

 

Talare 1: [00:27:03]: Jag tror att det är lite samma sak där, att försöka utforma den typen av teknologi, olika tjänster och produkter utefter hur vi faktiskt fungerar istället för tvärtom. Sen tycker jag de fantastiska exemplen med ny teknologi, det är ju att nu är det ganska trendigt med konstutställningar där man just har stora skärmar och där man verkligen blir uppslukad av de här miljöerna och får uppleva konsten från många fler olika dimensioner än att bara titta på en vacker tavla.

 

Talare 4: [00:27:38]: Den här kunskapen som börjar bli mer och mer, den börjar bli djupare och djupare och vi börjar få mer och mer forskning på det här området, ju mer vi kan popularisera de här rönen och den här kunskapen, desto mer kommer ju människor kunna faktiskt använda sig av det i sin vardag. Och det ser vi ju bara, jag som har en smartklocka som talar om för mig när det är dags att ställa sig upp, en del mäter sin sömn. Och det kan man ju göra men man vill också veta i så fall hur det påverkar mig när jag inte sover lika bra i vardagen och vad jag kan göra för att åtgärda det. Så att ju mer individer kan komma i kontakt med det här och ju mer verktyg och hjälpmedel vi har i form av teknologi som gör att vi kan ta tillvara på det här tror jag att vi kommer få mycket bättre och ökade förutsättningar.

 

Talare 1: [00:28:37]: Och sen bara också som en kontrast till det så kan man ju också komma ihåg det enkla, apropå bra luftkvalitet till exempel, hur viktigt det är för vår prestation och kognition. Så att optimera ventilation och luftflöden i ett rum kan ju också vara otroligt kraftfullt.

 

Talare 5: [00:28:57]: Mycket av det som vi har pratat om hittills vad gäller utformningen av miljöer känns som sånt vi vet intuitivt att vi mår bra av grönska och lugna miljöer och bra luft. Varför behövs det forskning på det här?

 

Talare 4: [00:29:12]: Jag tror att vi människor, och speciellt i dagens samhälle där vi kanske inte är lika religiösa som vi har varit tidigare, vill förlita oss på fakta. Vi vill kunna mäta saker, vi vill ha bevis för att vi ska tro på det och kunna nyttja det i vår vardag. Och jag tror framförallt när det kommer till beslutsfattande, om du kan mäta någonting, då kan du också räkna på det. Och kan du räkna på det så kan du också räkna på en kalkyl och på en investering. Det vill säga, hur mycket är jag beredd att betala för det här som kanske innebär en ökad investering på kort sikt men som på lång sikt kan få enorma positiva konsekvenser. Jag tror att vi behöver data, vi behöver den här mätbarheten för att kunna applicera det i vår vardag.

 

Talare 5: [00:30:14]: Men kommer det göra någon skillnad att det finns forskning och hur testar och mäter man konkret effektiviteten av neurodesignlösningar?

 

Talare 1: [00:30:24]: Jag skulle säga att det Alma beskriver är ju dagens språk. Det vill säga vi kommunicerar genom affärsmodeller och kalkylen måste gå ihop. Så det är ju verkligen ett svar på frågan. Ett annat svar som kanske låter lite mer kontroversiellt är ju att vi kanske inte behöver forskningen egentligen. Pragmatiskt så kan vi ju testa att sitta och jobba i en flyttlåda en dag kontra att sitta och jobba på ett jättevackert kontor och så kommer vi sannolikt upptäcka den skillnaden själva. Och då är frågan, behövs forskningen eller behöver vi forskning för att visa att det inte är så bra att hoppa från en 15-våningsbyggnad för att det kommer göra ont när vi landar? Behöver vi bevisa att fallskärmar är bra om vi hoppar högt? Så det finns ju ett pragmatiskt svar på det men självklart är det ju så att eftersom man ändå älskar forskning och data så kan vi ju helt enkelt alltid lära oss mer, vi kan bli bättre, vi kan tweaka saker. Och för mig tycker jag också att man kan skilja på vad är forskning kontra akademi? För att forskning handlar ju om nyfikenhet och observera, vad är det som vi ser omkring oss? Och sen det som har blivit kanske mer kommersiellt gångbart är ju det akademiska, att vi ska publicera saker i en fin tidskrift. Men det är ju inte det som är forskning utan det finns ju alltid de här tokigaste idéerna som ibland tar flera hundra år på sig innan de blir accepterade. Det är ju samma sak som att tvätta händerna. En gång i tiden så var ju det superkontroversiellt för att vi kunde inte se det här osynliga som vi nu skulle tvätta bort. Så med det sagt så tycker jag att det är bra att hålla en balans mellan de båda och alltid vara ödmjuk inför vad det är vi observerar. Och sen just för att vårt samhälle fungerar på det sättet att vi ska då visa den här datan, ja men då kan vi ju absolut göra det om det gör att vi kan få större spridning på något som verkar vara bra.

 

Talare 4: [00:32:29]: Jag tänker också på att även om vi tror att vi är väldigt traditionella varelser och att vi har koll på oss själva, varför vi känner som vi gör eller tänker som vi gör, så sker det ju så många omedvetna processer hela tiden som vi inte styr över eller ens förstår själva. Så det är inte alltid vi har den medvetenheten att förstå vad det är som påverkar oss och hur. Och just när det kommer till design och arkitektur, det bygger ju också väldigt mycket på trender. Det bygger på mode, det bygger på politik, det bygger på teknologiska framsteg. Det ser vi ju i våra miljonprogramsområden till exempel, de är ju ett resultat av ett mode som var under den tiden som delvis byggde på politik, på samhällsideal. Och det är inte nödvändigtvis så att det som vi ideologiskt linjerar med är det som vår hjärna eller vår insida linjerar med. Och därför så tror jag att det är bra att kunna ha den här datan och mätbarheten och se hur det påverkar det oss faktiskt. Om vi bortser från att rött innebär den här politiska färgen och blått innebär den här politiska färgen, vad händer inom oss faktiskt på riktigt?

 

Talare 5: [00:33:58]: Men om man då försöker bli konkret, hur kan ett företag eller en organisation ekonomiskt motivera investeringar i neurodesignlösningar?

 

Talare 1: [00:34:07]: Det tycker jag ändå är lätt att svara på. Och jag tycker den första frågan man måste ställa sig det är ju det här med funktion. För apropå det som Alma säger så är det ju så otroligt mycket trender. Så låt oss säga att jag jobbar med juridik, jag hanterar mycket papper. Det kanske fortfarande ska vara olika originalunderskrifter och man behandlar väldigt känsliga ärenden och man kan liksom inte sitta i ett stort landskap och prata utåt så att alla hör. Då kanske man behöver det här egna rummet. Och sen så beror det ju också på, hur ser företagets policy ut? Ska man vara fem dagar till exempel på ett kontor eller får man vara inne när man vill? Och har man då en kommunikation som är så här, du ska vara inne fem dagar i veckan på kontoret, du har den här typen av juridiska uppgifter. Då kanske man behöver ett eget rum och så optimerar man efter det. Medan andra jobb, där kanske man jobbar som säljare, man är inne lite då och då. Kommunikationen i företaget är mer flexibel. Då är det ju helt andra förutsättningar. Så det är så viktigt att göra den här behovsanalysen och våga vara ärlig med vad är det vi behöver? Och sen designa utifrån det. För det är ju lite som med kläder, det kan ju bli ganska dåligt om det hela tiden är one size fits all.

 

Talare 5: [00:35:33]: Och vad är det du följer upp på då?

 

Talare 1: [00:35:35]: Nej men det handlar ju om vad man vill mäta och det här tror jag också är en viktig del, apropå vad har du för vetenskaplig frågeställning? Så att då får man ju börja analysera det också och våga experimentera och testa. Så att en del kanske vill mäta, hur mycket säljer vi? Hur många timmar eller dagar spenderar människor på kontoret? Har vi någon form av eget innovationsindex? Så det här är ju också en jätteviktig del. Vilka utfallsmått är det vi tar hänsyn till? Och då är det ju de vi ska optimera ut efter. Och jag tror att det är det här som blir svårt för många olika företag för att man har inte koll på sin egen frågeställning och man har heller inte stipulerat tydligt, vilka KPI:er är det vi vill maximera?

 

Talare 5: [00:36:25]: Om vi konstaterar att de potentiella vinsterna är stora och det finns forskning som befäster nyttan, varför använder man inte den här kunskapen mer? Vilka är de största utmaningarna för att implementera neurodesign i storskaliga projekt?

 

Talare 4: [00:36:40]: Delvis och jag tror främst i dagsläget så är det brist på kunskap. Att man helt enkelt inte vet om det här. Man har inte tillräckligt mycket på fötterna helt enkelt. Och sen så tror jag att i det fall man vet om det så saknas det den här pusselbiten i mätbarhet. Det vill säga, man har svårt att motivera en större initial investering i ett tidigt skede helt enkelt. På tal om att skapa vägar och infrastruktur som är mer snälla mot vår hjärna så är det ju svårt att motivera den kostnaden helt enkelt som en investering innebär. Och det är därför vi behöver den här mätbarheten. Om vi kan få ner, jag menar vi har ju sjukskrivningskostnader i Sverige på många, många, många miljarder. Om man kan få ner dem med x antal miljarder per år så innebär ju det jättestora samhällsekonomiska vinster. Så att mäta.

 

Talare 5: [00:37:48]: Hur kan policy och regelverk påverka utvecklingen av hur man jobbar med att utforma miljöer som forskning har bevisat är bra för oss?

 

Talare 1: [00:37:56]: Jättemycket, skulle jag säga. Jag tänker på ett väldigt konkret exempel eftersom jag älskar naturen och träd. Men föreställ er att det faktiskt fanns en policy som sa att du måste lägga in så här många träd eller växter i en miljö. Då skulle man ju få till det, då skulle man inte behöva sitta och diskutera budgeten eller vad det nu är, utan det här är ett krav på samma sätt som det finns krav på olika mått för arbetsplatser eller ljusstyrkor eller hur en toalett som ska vara tillgänglig för alla ska se ut och så. Där finns det ju, apropå KPI:er, något du kan mäta, är det rätt eller fel? Och det här tror jag att vi kan börja addera när det gäller andra variabler som till exempel växter eller träd.

 

Talare 5: [00:38:41]: Så om ni var ministrar för en dag och fick driva igenom en sak, och det kan handla om en förändring i ett styrdokument eller att initiera ett stort projekt, vad skulle det vara?

 

Talare 1: [00:38:54]: Jag slår ett slag för träden, men jag har svårt att hålla mig till en grej. Så jag skulle vilja lägga till lite djur i någon form. Apropå hunddagis eller skolor, att det ska finnas någon form av djur i närheten.

 

Talare 5: [00:39:12]: Och Alma, vad skulle du göra?

 

Talare 4: [00:39:14]: Om jag var minister så skulle jag ta ett mer samlat grepp och kanske utforma en nationell strategi där vi faktiskt jobbar med de här frågorna på olika fronter, både i utbildning, att utbilda arkitekter, designers, alla de som jobbar med någon form av produktutveckling, att få in de här perspektiven. Och så tror jag också att vi behöver stödja mer forskning och utveckling inom det här området i Sverige. Vi har ju faktiskt inte det här forskningsfältet i Sverige. Så det skulle jag vilja säga att man faktiskt bygger ut det.

 

Talare 5: [00:39:52]: Och om man då blickar framåt, hur kommer neurodesign som disciplin utvecklas de kommande 5-10 åren tror ni?

 

Talare 1: [00:40:01]: Jag tycker att det är så otroligt glädjande att se att äntligen är det här ämnet hett. Det är någonting som man pratar om. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig när jag började prata om det här för väldigt många år sedan nu. Så att jag hoppas att den här utvecklingen bara fortsätter och att vi börjar se effekterna i våra ekonomiska kalkyler och att det går in i affärsmodellerna så att vi ser mer träd, mer djur.

 

Talare 5: [00:40:32]: Vad tror och hoppas du, Alma?

 

Talare 4: [00:40:34]: Jag hoppas på att vi kan använda den här kunskapen på ett snällt och mänskligt sätt. Det finns ju både för- och nackdelar med allting när man tar det till sin extrem. Så jag skulle vilja bara se att vi får in det här mer i vårt tankesätt, på vår radar, i vår medvetenhet. Och att vi kan använda den här forskningen till att faktiskt applicera det på verkliga miljöer i vardagen. Att popularisera den här kunskapen så att den blir tillgänglig och att vi kan nyttja den på ett väldigt naturligt sätt utan att vi egentligen tänker på det särskilt mycket.

 

Talare 1: [00:41:18]: Men för att driva utveckling så måste vi vara modiga, vi måste våga testa nya grejer. För att testar vi aldrig något nytt, då är vi ju kvar i ett status quo.

 

Talare 5: [00:41:26]: Finns det någonting konkret jag kan testa på min arbetsplats?

 

Talare 4: [00:41:30]: Jag använder nästan varje dag ett verktyg som heter Binaural Beats. Det är ett verktyg som tar vara på ljudfrekvenser. Du sätter i dina hörlurar och så spelas det upp en ljudfrekvens i ena örat, en annan ljudfrekvens i det andra örat och så simuleras det. Det skapar en tredje frekvens som simuleras i din hjärna och den påstås då kunna aktivera olika hjärncentra och olika funktioner i hjärnan. Det vill säga om du vill slappna av, många som har småbarn kanske har testat det här med vitt brus. Det gör ju att man kan somna bättre och sova bättre. Men det finns också andra delar av hjärnan som aktiveras av olika ljudfrekvenser, som till exempel minne eller koncentration eller fokus. Så det är någonting som jag använder varje dag. Om det funkar mer än placebo vet jag inte men det funkar på mig i alla fall, så det kan jag rekommendera.

 

Talare 5: [00:42:32]: Men är det någonting man lyssnar på en stund mellan i pauser eller någonting du har på?

 

Talare 4: [00:42:36]: På promenaden hit lyssnade jag en halvtimme på 45 hertz ljudfrekvens för att aktivera fokus och koncentration.

 

Talare 5: [00:42:45]: Det där blir man ju sugen på. Är det någonting som vi inte har pratat om som ni vill ta upp eller någonting som ni vill trycka lite extra på?

 

Talare 1: [00:42:54]: Jag tycker Alma sammanfattade det väldigt bra. Allt är frekvenser, så det handlar om att skapa en bra vibe, good vibes.

 

Talare 5: [00:43:03]: Allt har ett slut, så också det här spännande samtalet om neurodesign. Det har blivit tid att runda av. Stort tack som kom, Katarina Gospic och Alma Jakobsson.

 

Talare 1: [00:43:18]: Tack.

 

Talare 4: [00:43:18]: Tack detsamma.

 

Talare 5: [00:43:20]: Hör gärna av er till oss med era reflektioner till podcast@vinnova.se. På spaning innovation spelas in på Swartling Studios för Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Stort tack för att du har lyssnat.