På bara några decennier har den svenska gruvnäringen passerat flera milstolpar i sin strävan att bli en säker, mer klimateffektiv och produktiv bransch. Men samtidigt ökar utmaningarna för den ofta ifrågasatta näringen. För att nå målet att vara en fossilfri bransch 2045 och samtidigt möta en allt högre efterfrågan på metaller krävs fortsatt stora förändringar. Både inom gruvnäringen, i hela näringslivet och på samhällsnivå.
När gruvbolaget Boliden 2012 installerade världens första wifi i en gruva, var det en världsnyhet. Att kunna kommunicera digitalt under jord innebar helt nya förutsättningar för produktionsstyrningen, med avancerade möjligheter att till exempel fjärrstyra maskiner, något som kunnat leda till både ökat produktivitet och högre säkerhet för gruvarbetarna. Det är också de här nya förutsättningarna som Peter Burman, programansvarig för gruvautomation på Boliden, pekar ut som några av de enskilt viktigaste genombrotten för gruvindustrin på många decennier.
– Konnektivitet och positionering, alltså att kunna koppla upp maskiner och människor och dessutom veta var de är, har varit grundläggande, sammanfattar han.
Peter Burman, programansvarig för gruvautomation hos Boliden
Att Sverige varit världsledande i att föra den här utvecklingen framåt tackar han våra höga lönekostnader, säkerhetskrav och hårdare miljökrav för. Krav på ökad produktivitet och en nollvision för antalet arbetsrelaterade dödsfall i en näring som traditionellt förknippats med stora risker för de anställda och där arbetet inom många mindre utvecklade länder fortfarande sker med arbetarnas liv som insats, har lett till att svensk gruvindustri har en unik position.
– Under många år har säkerheten varit vår främsta prioritet, tillsammans med högre produktivitet och även om det fortfarande sker personskador, så kan vi i dag säga att det är säkrare att jobba i en svensk gruva än på en vanlig byggarbetsplats, konstaterar Peter Burman.
Svenska gruvnäringen har en lång historia av framgångsrik innovation som fått stor betydelse för gruvindustrin såväl i Sverige som globalt. Bilden visar några milstolpar i ett urval.
Däremot blev gruvbolaget snabbt varse om begränsningarna med det första wifi-nätverket under jord. När telekomjätten Ericsson sökte partners inom svenskt näringsliv för att tillämpa telekomlösningar i olika industrivertikaler var därför Boliden snabba med att räcka upp handen. Det projekt som bildades, Pilot for Industrial Mobile communication in Mining (PIMM) är i dag anledningen till att du har 5G-täckning på din mobil när du tar hissen ner i ett svenskt gruvschakt.
Peter Burman anser att samhällets bild av den svenska gruvnäringen inte hängt med, då det i dag handlar om en högteknologisk verksamhet som tillsammans med övrig svensk industri påverkar utvecklingen av gruvindustrin i hela världen. Vid sidan av gruvbolagen själva är stora industriaktörer som bland annat Sandvik, Epiroc, ABB och Volvo Construction Equipment många gånger världsledande leverantörer av olika slags gruvutrustning och den innovationsresa som industrin befinner sig på går kors och tvärs över alla branscher, både inom nya och gamla näringar.
Kontrollrum Aitik, Boliden. (Bild: Stefan Berg) Kontrollrum Garpenberg, Boliden. Bild: (Tomas Westermark)
Att bli en hållbar bransch är samtidigt högst prioriterat. I dagsläget står gruv- och mineralnäringen för omkring 8 procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp, men 2045 ska produktionen vara fossilfri enligt branschens ”Färdplan för fossilfri gruv- och mineralnäring”, som lämnades in till regeringen i april 2018.
Utsläppen av växthusgaser kommer dels från transporter, dels från processer vid förädling av järnmalm, metaller, kalk och cement. I förädlingsprocessen kommer både befintliga tekniker behöva utvecklas och teknikskiften att ske, berättar Peter Burman. Järn- och stålindustrin med SSAB, LKAB och Vattenfall i spetsen satsar på vätgas som reduktionsmedel i HYBRIT-projektet, men forskning och utveckling behövs även för att hitta lösningar för fossilfri framställning av andra metaller och mineral.
Däremot sker redan nu ett stort arbete i att byta dieseldrivna maskiner mot eldrivna.
– Det är en utmaning för våra underleverantörer när vi till exempel har fordon stora som hus och som behöver ett batteri på 19 ton för att klara sitt syfte, säger Peter Burman.
Med hjälp av övergång till biobränsle där el inte kan användas finns dock förhoppningen om att maskiner och interna transporter ska vara fossilfria för hela branschen redan 2035.
Digitaliseringen har vid sidan av automatiseringen och effektiviseringen av gruvdrift också gjort det möjligt att optimera till exempel ventilationen av gruvgångarna, vilket markant kunnat minska den totala energi- och bränsleåtgången.
Men trots att mineral- och malmbrytning har avancerat snabbt och fortsätter att utvecklas i ännu snabbare takt, har vi bara skrapat på ytan av vad som behövs – och är möjligt – att åstadkomma. Det menar Lawrence Hooey, teknik- och innovationsansvarig på Swedish Mining Innovation, ett av Vinnovas, Energimyndigheten och Formas strategiska innovationsprogram.
– Framtidens gruva är fossilfri och säker. Inga arbeten med mänsklig närvaro kommer att behöva utföras i de aktiva brytningsområdena. Den är miljömässigt hållbar och kan utföra sin verksamhet i harmoni med de omkringliggande samhällena, sammanfattar Lawrence Hooey.
Lawrence Hooey, Swedish Mining Innovation. (Bild: Viveca Osterman)
Det arbete som krävs för att nå dit är omfattande, konstaterar han och på Swedish Mining Innovations bord samlas projekt och initiativ som sträcker sig från att hitta lösningar för hur lokala renskötare ska kunna leda sina djur ostört av gruvtrafiken, till att utveckla högteknologiska lösningar för återvinning av metaller. Gruvnäringen ska inte bara tackla de teknologiska utmaningarna och miljömålen, utan också möta lokalbefolkning och politiska agendor. Alla vill ha metaller, men ingen vill ha en gruva på sin bakgård. Olika markintressen går stick i stäv mot gruvbolagens planer på utvidgad gruvdrift, vilket lett till segslitna tvister.
Från att hitta lösningar för hur lokala renskötare ska kunna leda sina djur ostört av gruvtrafiken, till att utveckla högteknologiska lösningar för återvinning av metaller
Men från att under slutet på 1900-talet snarare ha kunnat betraktas som en verksamhet under avveckling, har just de accelererande kraven på grön omställning lyft gruvnäringen högt upp på dagordningen inom både politiken och näringslivet. Grön teknik i form av vindkraft, elbilar, ladd-infrastruktur och solceller med mera kräver metaller, och för det behövs gruvor.
– Vi behöver genomföra ett skifte mot fossilfri gruvindustri och samtidigt behöver vi mer och fler metaller. Det är en utmanande kombination. Här behövs att samhället förstår den utmaningen. Ingen bygger en gruva för att det finns metaller i jorden där. Gruvan byggs för att möta samhällets efterfrågan. Det finns i princip ingen process i världen där inte metaller är inblandade, säger Lawrence Hooey.
Grön teknik i form av vindkraft, elbilar, ladd-infrastruktur och solceller med mera kräver metaller, och för det behövs gruvor.
Europa står i dag för 3 procent av världsproduktionen av metaller, men konsumerar omkring 25 procent. Till det kommer det faktum att i princip alla specialmetaller som ofta krävs i ny teknik tillverkas utanför EU, ofta i länder där de etiska kraven och miljökraven är långt ifrån svensk standard. För produktion av högpresterande batterier som behövs för klimatsmart teknik krävs till exempel kobolt och litium. Demokratiska republiken Kongo står för 70 procent av den globala koboltproduktionen, varav delar kommer från småskalig utvinning som är helt oreglerad. Kina är världens största metallproducent och det enda land som producerar sällsynta jordartsmetaller, som behövs i vindkrafts- och elbilsmotorer. Och EU:s importberoende ökar snabbt. När EU-kommissionens Råvaruinitiativ första gången publicerade sin lista över kritiska råvaror 2011 fanns 14 metaller och råvaror med på listan. Med ökad efterfrågan på fler slags metaller till nya innovationer har den listan i dag utökats till att omfatta 30 råvaror. För ryska metallsektorn är stora delar av exporten förskonade EU:s och USA:s sanktioner, vi klarar oss helt enkelt inte utan. Det behövs fler alternativ på utbudssidan, menar Lawrence Hooey.
– Kina är en geopolitisk risk och deras produktion är varken transparant, etisk eller hållbar. Och vi ser hur en kris som den ryska invasionen av Ukraina snabbt kan omkullkasta våra system. Vi behöver utveckla större motståndskraft mot risker av det här slaget, säger han.
En knäckfråga är om Sverige ska utvidga gruvdriften genom att dels börja utvinna metaller som idag inte utvinns här, dels utöka befintlig gruvbrytning. I dagsläget sker främst brytning av basmetallerna koppar, zink och bly samt ädelmetaller och Sverige är också EU:s största järnmalmsproducent. En nyhet som nyligen rönte stor uppmärksamhet var LKAB:s besked att gruvbolaget identifierat Europa största kända fyndighet av sällsynta jordartsmetaller i Kirunaområdet. Men en faktiskt brytning av råvarorna ligger ungefär tio till 15 år bort i tiden.
I samband med invigningen av det svenska ordförandeskapet i Kiruna meddelade LKAB:s VD och koncernschef Jan Moström att man hittat den i Europa hittills största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller. På bilden syns Jan Moström och Energi- och näringminister Ebba Busch vid invigningen. (Bild: LKAB)
En anledning till de långa ledtiderna är den nuvarande tillståndsprocessen. Förespråkare för utvidgad gruvdrift och nyetablering av gruvor är tydliga med att det behövs en omedelbar revidering av den befintliga processen.
– Industrin behöver en förutsägbar tillståndsprocess som gör att det går att öppna en gruva när vi hittar tillgångar med hänsyn till den lokala kontexten och miljön. Vi måste hitta rätt balans, säger Lawrence Hooey.
För Lawrence Hooey handlar det dock främst om hur vi ska kunna köpa metaller som är etiskt tillverkade, snarare än var de kommer ifrån. Sker produktionen i svenska gruvor är miljöstandard och etisk hållbarhet bland den högsta i världen, men samtidigt kan Sverige och EU som köpare ställa krav på internationell produktion som i sin tur kan utvecklas framåt.
– Inom många områden kan Sverige spela en viktig roll med vårt kunnande. Det är dock viktigt att vi undviker hybris och tittar på hur vi kan använda våra styrkor och andras styrkor i samverkan. Vi har globala utmaningar. Samarbeten mellan kluster, näringsliv, forskning och universitet och mellan länder är vitalt och genom att jobba mot våra mål för miljö, samhället och jämställdhet kan vi leda utvecklingen framåt genom att visa vad som går att åstadkomma, säger han.
Ett gott exempel på sådana samarbeten, menar Lawrence Hooey är arbetet med det kanadensiska gruvområdet Sudbury, i norra Ontario. Markerna runt gruvområdet var så skadade av nickelgruvorna och smältverken att de i början av 1970-talet användes av NASA för att träna astronauter inför månfärder, eftersom ytan var lika död som månens. Ordet Sudbury blev synonymt med kraftiga föroreningar. För fyrtio år sedan inleddes ett omfattande arbete av myndigheter, företag och akademiska institut att sanera de förgiftade markerna och återinföra ett fungerande ekosystem. Nyligen planterades under ceremoniella former, i närvaro av bland annat brittiska antropologen Jane Goodall och kanadensiska premiärministern Justin Trudeau, det tio miljonte trädet i området. Den gruvverksamhet som fortfarande pågår i området sker i dag i en hållbar anda.
-Jag har själv sett på plats den dramatiska förändring som området genomgått. Sjöarna återhämtar sig från skadorna från surt regn och staden har kunnat få skog att växa på det som en gång kallades ”moonscape”. Det här arbetet bör uppmärksammas, då det visar hur det både är möjligt att rädda natur som skadats i historien av gruvverksamhet och att verksamheten kan fortsätta på ett hållbart och ansvarsfullt sätt - parallellt som saneringen har fortgått, säger Lawrence Hooey.
Ur en annan hållbarhetsaspekt spelar återvinning en fundamental roll i svensk och global framtida gruvdrift. I dag återvinns 90 procent av järnmalmen och en stor andel av all koppar som bryts. Boliden är Europas största återvinnare av elskrot och LKAB:s planer att bygga en fossilfri industripark för återvinning av gruvavfall och produktion av kritiska råmaterial, det så kallade ReeMAP-projektet, har rönt stor uppmärksamhet. Men tekniken är fortfarande omogen för återvinning av specialmetaller och under lång tid kommer nya metaller och mineraler att behöva utvinnas ur jordskorpan, då de metaller som finns producerade är i bruk.
– Till exempel har vindkraftparkerna och solpanelerna som byggs idag en livslängd på säg 20 år. Därmed kommer ny produktion av metall och mineraler behövas under överskådlig framtid – det finns ännu inget att återvinna. Men vi behöver ta fram tekniken och nya innovationer i dag för att kunna hantera återvinningen när det behövs, säger Lawrence Hooey.
Vinnova stöder utvecklingen mot en mer hållbar försörjning av metaller och mineral genom att vara aktiva i alla steg i framställningen – från tidig prospektering, tillstånd, brytning, anrikning, efterbehandling, metallurgi och återvinning. Synen på gruvnäringens roll i en grön omställning är högaktuell och näringens innovationsresa har fått hög prio även på po]litiska agendor.
BIlden visar ett urval av Vinnova-finansierade strategiska insatser under 2000-talet som har banat väg för gruvnäringens position och hållbara utveckling.
Tommy Schönberg är handläggare på Vinnova och ansvarade för myndighetens roll inom PIMM-projekten, att erbjuda en plattform för kunskapsutbyte, utveckling och demonstration. Han jobbar aktivt med projekt rörande avancerad digitalisering av svensk industri.
– Digitalisering är en möjliggörare. Vår roll är att påverka i systemen där marknadskrafterna inte alltid har ett tydligt incitament. Det märks inte minst i ett projekt som PIMM, där aktörer som aldrig annars jobbat med gruvindustrin blev väldigt viktiga, säger Tommy Schönberg och syftar på hur mjukvarubolaget Mobilaris gick från att vara en start up med fokus på trafikpositioneringssystem, till att bli en storspelare inom underjordsnavigering med hjälp av bland annat Vinnova-finansierade “Forska och väx”-projekt.
Ett pågående projekt som tillskrivits en viktig roll för innovationsresan mot fossilfri gruvdrift är NEXGEN SIMS, ett projekt inom det europeiska forskningsprogrammet Horisont Europa. Vinnova fanns med på ett tidigt stadium i finansiering av det konsortium och projekt som bildades och NEXGEN SIMS har hittills tagit emot motsvarande omkring 250 miljoner kronor från EU. Pontus Westrin är handläggare på Vinnova och betonar att Vinnovas roll och utrymme inte är att tillföra de stora summorna, men att göra strategiskt riktade insatser, kunna förutse framtida behov och dessutom agera i tider när frågan är nedprioriterad ur ett samhälleligt perspektiv.
– När det gäller NEXGEN SIMS möjliggjorde Vinnovas finansiering och mobilisering förekommande förstudier, utvecklingsprojekt och planeringsbidrag inför arbetet. Men vår roll är också att satsa tidigt och strategiskt. Genom samarbeten på bred front och med insikt i både branschförutsättningar och Agenda 2030 kan vi rikta insatser för att bättre fånga upp nyckelteknologier, policyinspel och social innovation. Flera framgångsexempel börjar med att Vinnovas finansiering möjliggjort risktagande och samarbeten över silos och branscher. När nu EU presenterar Critical Raw Materials Act med bakgrund till det geopolitiska läget är Vinnova och Sverige väldigt bra positionerade för att möta krav och frågeställningar som läggs upp, säger Pontus Westrin.
Vilka projekt rörande gruvnäringen är aktuella för Vinnova i dag?
– Vi är inblandade i en rad projekt, alla med någon slags koppling till hållbarhet. Bland annat Arctic Tests, en hållbar öppen gruvtestbädd i arktisk miljö, för miljö, människa och mineral. Via det strategiska innovationsprogrammet Swedish Mining Innovation finansierar vi bland annat projekt om hur bättre regelverk och praxis kan utvecklas för att stärka den sociala hållbarheten i anknytning till gruvindustrier där urfolk lever och verkar. Och genom deltagande i ERA-MIN, inom EU:s ERA-NET, har vi finansierat projekt som ämnar ta fram mer effektiva metoder för återvinning av värdefulla ämnen från förbrukade litiumbatterier. Teknik som denna blir otroligt viktig för den gröna omställningen, dels då framställningen av framför allt ny litium är väldigt markintensiv och har stor miljöpåverkan, dels då efterfrågan på litium och grafit förväntas öka med 500 procent mellan 2018 och 2050 enligt Världsbanken.
Det är en utmaning för våra underleverantörer när vi till exempel har fordon stora som hus och som behöver ett batteri på 19 ton för att klara sitt syfte.
Truck Aitik, Boliden (Bild: Stefan Berg)
För att skapa förutsättningar för en hållbar framtid krävs genomgripande förändringar på alla olika nivåer. Endast innovationer leder inte till den samhällsförändring som behövs. Systeminnovation innebär förändring av hela samhällets sociala och tekniska system och sker med hjälp av både små och storskaliga förändringar.
Innovation på bred front för en hållbar framtidSenast uppdaterad 30 maj 2023
