Tillgången till forskningsinfrastrukturer, såsom stora röntgen- och neutronkällor, forskningsdatabaser, biobanker och renrum, har stor betydelse för industrins innovationsförmåga. Men den kraftsamling inom forskningsinfrastruktur som skett i Sverige sedan mitten av 00-talet har i första hand rört akademisk forskning. Nu är det hög tid att i samma anda kartlägga svensk industris behov på området och knyta samman forskningsinfrastruktur och industriell innovation.
Det slog Juni Palmgren, huvudsekreterare för rådet för forskningens infrastrukturer vid Vetenskapsrådet, fast vid workshoppen ”Forskningsinfrastruktur för industriella innovationer” som arrangerades av Vetenskapsrådet, VINNOVA, Industrirådet och RISE den 14 juni i Näringslivets Hus i Stockholm.
– Grundforskning och industriell innovation har olika behov, men kan vi bara artikulera dem så tror jag att alla har mycket att vinna på ett ökat samarbete, sa Juni Palmgren. Den här workshoppen är startskottet för en sådan dialog.
Ett femtiotal deltagare från akademi, industri, forskningsinstitut, finansiärer med flera deltog i workshopens diskussioner, där flera tydliga teman utkristalliserade sig:
Kommunikation
Det behöver skapas mötesplatser och forum som inbjuder till dialog mellan de olika aktörerna. Industrin, i synnerhet de mindre företagen, behöver mer beställarkompetens, mer kunskap om forskningsinfrastrukturernas möjligheter. Anläggningarna behöver mer information om de industriella användarnas behov. Framgångsrika exempel finns och behöver synliggöras bättre.
Anpassning till industrins behov
Industrins behov vid användning av forskningsinfrastruktur är delvis annorlunda än den akademiska forskningens. Standardisering, servicegrad, användarvänlighet, korta väntetider och snabba resultat är viktigare för industrin (men uppskattas även av akademins forskare, påpekade flera.) Tilldelningen av instrumenttid behöver också anpassas så att inte innovationsprojekt bedöms enligt grundforskningskriterier.
Industriellt innovationsarbete kan mycket väl bedrivas i den absoluta forskningsfronten och behöva tillgång till de allra vassaste instrumenten, men industrin har också ett stort behov av instrument i kategorin ”arbetshästar”.
För att kunna vara med och påverka utformningen av forskningsinfrastrukturer måste industrin involveras i utvecklingen, till exempel genom användargrupper, i ett så tidigt skede som möjligt.
Demonstratorer och testanläggningar
Det råder brist på test- och demonstrationsanläggningar där svensk industri kan pröva och visa upp sina innovationer under verkliga betingelser.
Forskningsinstitutens roll
Forskningsinstituten kan, med sin koppling till både akademi och industri, spela en viktig roll för att stärka banden mellan forskningsinfrastruktur och industriell innovation. De kan bidra till ökad förståelse och minskad språkförbistring och kulturkrockar mellan industri och akademi, och de är också tänkbara som huvudmän för olika forskningsinfrastrukturer.
Finansiering
Forskningsfinansiärer och industriföretag behöver hitta finansieringsmodeller som inkluderar många intressenter och bidrar till högt användande. Att framtida användare förbinder sig att köpa infrastrukturens tjänster under ett antal år kan vara ett sätt att få ihop budgeten.
Förmåga att ta hem upphandlingar
Uppförandet av ny forskningsinfrastruktur i Sverige och internationellt innebär en fantastisk affärsmöjlighet för bygg- och teknikbolag, men Sverige är sämre än andra jämförbara länder på att ta hem sådana upphandlingar. Nu är två stora acceleratorer i Lund på väg att byggas och svensk industri bör vinnlägga sig om att ta hem en stor andel av de kontrakten.
Under dagen, som hölls ihop av moderatorn Eva Krutmeijer, medverkade ett antal talare med olika perspektiv på innovation och forskningsinfrastruktur: Juan Tomas Hernani, ESS; Maria Åstrand, Sandvik; Alfons Molenbroek, Haldor Topsoe; Mark Divers, KI Biobank; Thomas Swahn, Myfab och Torgny Persson, Innventia.
VINNOVA:s styrelseordförande Hasse Johansson underströk att innovation är förknippat med risktagande och att man därför inte får vara rädd för misslyckanden.
– Jag vill propagera för att vi kallar det vi drar igång för experiment istället för projekt, sa Hasse Johansson. Ett misslyckat projekt är inte bra; då är det dålig projektledning. Ett experiment däremot får misslyckas, det ingår i förutsättningarna!
Text: Anders Nilsson